![[Norum]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Försenad i sorgen
Ibland kan jag sitta och titta på tv tex.. Mår alldeles ypperligt och har liksom ingenting att klaga på. Men så plötsligt kanske dom visar något sorgligt och DÅ kan jag komma på allt sorgligt som har hänt mig. Minns alla sjukdomar, dödsfall, allt som jag har planerat men som har gått i stöpet, vännerna jag förlorade när jag flyttade 100 mil, saker jag hade velat göra men som inte går att fullfölja.. Ja, minsta lilla motgång bara sköljer över mig som en lavin. Varför blir det så? Det är ju inget jag tänker på annars om dagarna, det är saker som är gjorda och förbi. Men rätt vad det är så finns dom likafullt där i minnet och i känslorna… Är det fler som kan uppleva detta? Skulle vara kul att veta..
jag blir också så ibland, med allt som kan påminna mig om saker som hänt.
Jag var tvungen att gå ifrån en musik lektion en gång när vi skulle sjunga en sång som spelats på en begravning, det var inte kul.
Så är det för mig också. Det kan vara om jag ser barn i tv så kan allting sköljas över igen. Eller om det är vissa låtar på radion så kan jag börja gråta!
/Chatarina
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)
Absolut. Kan knappt lyssna på vissa låtar utan att jag börjar att störtlipa..
så är det för mig också, ibland kan jag inte göra skolarbeten när det gäller mina vänner.. Då kommer alla minnen som jag haft med dem innan jag flyttade flera mil ifrån dem, men även bilder, låtar och mkt mer…
Det är rätt märkligt vad mycket som sitter kvar länge.. Många år kan gå utan att man tänker på det (vad det nu än är) och sen PLUPP, då kommer allt pga en låt, ett foto eller nåt annat.
Om jag hör en låt som jag vet att min kära syster tyckte om, då kommer tårarna på en gång
Ibland behövs det inte mycket som triggar igång känslosvallet.. En låt, en känsla, ett minne..
Absolut. Det här skriver jag under på direkt. Farfars favorit var Dan Andersson, och de har ju gjort musik av "Omkring tiggarn från Louossa", så fort jag hör den så… ja… 
. Men den är väldigt vacker, och det är ett vackert sätt för mig att minnas honom.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Starta ny diskussion