Jag lever för mina djur. Och i år har jag haft oturen att förlora 3 av dem.

Kaninen Kipper.. Han dog den 18 februari. Han var jättegammal, halvt blind, men han dog inte av ålder. Han blev dödad och uppäten av något djur. Det gör det hela mycket svårare. Varför kunde han inte fått somna in av ålder istället?

Kaninen Bobo, han dog en månad senare, 21 mars. Han var lika gammal som Kipper, 6 år, skulle precis fylla 7. Han blev också dödat av något djur, och jag blev så arg.
Kvällen innan, så var jag ute hos Bobo. Gav honom halm och ville få honom att gå in i huset, det snöade..
Sa till honom, är du död imorgon, så slår jag dig. Och när jag gick ut på morgonen var han död. Men inte av kylan, utan det hemska djur som tog hans liv.
Han var en glad liten skit. Jag saknar honom otroligt mycket!

Katten Prinsen. Han dog fredagen den 13 juni. Han låg där intill vägkanten och såg ut att sova. En skata låg en bit bort. Så troligtvis hade han jagat den och inte varit uppmärksam på bilen som kom.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Min älskade Prins..

Grannen kom och knackade på dörren på lördagen. Och frågade om vi hade en gul/beige/vit katt.. Jo, sa jag.
-Det ligger en där borta vid vägen, och då visste jag, att det var min Prins. Han hade ju inte kommit springandes varken på fredags morgonen och inte heller när vi kom hem på lördagen.
Och där låg han.. Inte några synliga skador. Tyckte mig bara se att det hade blödit lite ur hans nos.
Vågade inte kolla så mycket närmre, fast jag inget hellre ville än att slänga mig ner på marken bredvid honom och lägga huvudet mot hans mage som jag brukade.

Han fick sin grav bredvid Kaninen Kipper.
Och han blev inte ens två år.

Jag saknar er allihop.. Mina små djur. Ingen fick någon rättvis död.

Vila I Frid!