Skrika och skriva
Efter tips från Axna (har du själv provat än?) ägnade jag idag 3 min till att bara skrika. Jag skrek för full hals och dt hjälpte faktiskt, känns betydligt lättare nu. :D
De senaste veckorna har jag även börjat skriva en hel del, mestadels noveller. Det gynnar även mitt svenskabetyg, på tisdag har vi novelltävling där novellerna även betygssätts :P Ett genomgående tema är sorg, har inte skrivit en enda med lyckligt slut. Men det hjälper mig.
Någon som även den har börjat skriva av sig sin sorg (eller skrika för den delen 
)?
/Amanda
#0 Vad bra att mitt tips gick hem! 
jag skriker inte själv, men jag skriver väldigt mycket. Fast man kanske borde ta mitt eget tips och börja skrika själv!
/Chatarina
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)
Min dator och min hemsida har varit till stor tröst när sorgen tagit fart inom mej.
Skriver mycket på datorn
Det var min syster som fick mej att skaffa dator och börja lära mej den.
Nu när hon är borta så tackar jag henner för att hon fick mej att ha denna hobby.
Jenna
Amanda, hur går det med skrikandet?
Kram
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)
#3 skriker för fullt :D
Jag brukar gå ut i skogen och skrika och sparka allt jag kan på en stubbe eller något annat. Funderar ibland på att skaffa mig en boxboll hemma, för att kunna få ut känslorna på något sätt.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
jag dansar för att få ut all sorg, det hjälper enormt mycket.
jag tror att det hjälper att göra igentligen vad som hällst , bara man inte sitter och tänker för mycket på vad som har hänt.
Skrek i 5 min igår och det hjälpte en hel del!
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)
Jag har en bok som jag skriver i när jag blir så förtvivlad att tårarna rinner. När saknaden och smärtan är för stor så vill jag bara gömma mig, och det kan jag göra i min bok.
I boken så skriver jag precis vad jag känner och tycker förstunden. Jag skriver i den för att aldrig behöva läsa i den igen. Boken är till för att ventilera och jag behöver ha den eftersom den symboliserar min tröst. När jag har skrivit så mår jag oftast mkt bättre. Anledningen till att jag inte vill läsa i den igen är eftersom det river upp gamla sår. Efter några tuffa år tog boken slut i julas, Jag tog då beslutet att tejpa igen den och lägga den uppe på vinden.
Jag köpte en ny bok, men är inte redo att börja skriva igen. Jag har inte min bok gömd någonstanns. Den ligger där den ligger. Om ngn läser i den spelar mig ingen roll. Men jag vill inte veta om det, jag vill inte få några frågor, eller behöva förklara mig.
För en tid sedan bläddrare jag i boken och insåg hur mkt jag har skrivit. Jag började läsa lite och alla såren revs upp, det var som att jag skrev det igår. Det här var en påminnelse om att jag inte skulle läsa.
Boken funkar för mig, jag är glad att ni har hittat ngt som funkar för er :)
Starta ny diskussion