Idag var ju jag på min farfars begravning, det var rätt jobbigt men inte lika jobbigt som det var när morfar gick bort.
Ska berätta lite om min uppelevelse.

Min familj åkte härifrån straxt efter 9 eller så. Vi åker och köper en bukett från min moster. Sedan åker vi till Kapellet och får vänta där. Vi är där runt 10:20.
När vi kommer dit så finns redan två personer där, min pappas kusin och hans fru.
Sedan droppar det in folk hela tiden.
Min farmor skulle åka med färdtjänst från sitt vårdhem och till kapellet och det tar ca 10 min att åka dit till kapellet. Men denna xxx färdtjänst kommer klockan 11:15 när han skulle ha kommit runt halv färdtjänst skulle hämta farmor runt 10:20 och vara framme vid kapellet runt halv eller så.

Men han hämtade henne runt 10:35 mycket dåligt. Och dem kommer 11:15 när BEGRAVNINGSGUDTJÄNSTEN SKA BÖRJA 11:00.

När hon väl har kommit går vi mot rummet där vi ska vara. Och förstås när jag ser denna kista och alla blommor så börjar jag att gråta. (gjorde jag på morfars begravning oxå).
Eftersom min bror inte hade sovit så mkt  under natten så grät han oxå eftersom han satt på akuten mellan 1-halv fem.
Men iaf jag sitter där och snyftar och har mej och kollar ut i tomma intet.
Ibland får jag gråtattacker som är tysta men det löser sig.
När vi ska gå runt kistan så sprack det xxx för mej.
För då när jag skulle lägga ifrån mej blomman så pussa jag den, när jag la ifrån mej den så började jag att SKAKA som xxx och börja gråta som inåt xxx. Kunde xxx inte hålla tillbaka mina tårar då.
Men som tur var är hade jag min mamma som trösta mej..
Och sedan var det inprincip slut. Vi gick ut och sedan gick vi in igen för att ta kort.
Här kommer iaf ett kort på allt.

Edit. Har fixat till det svenska språket lite..
        Åsa/medarbetare