Sorg iFokus

Sorg

Etikettsorg
Läst 1166 ggr
Axna
0

Är det meningen?

Jag kämpar för att leva mitt liv! Är det meningen att man måste kämpa varje dag? Sen jag va liten så har jag fått överleva och nu i vuxen ålder så fortsätter kampen.

När jag ser på min man och mina barn, så ser jag inte att dem kämpar med att överleva. Dem lever livet utan att behöva kämpa. Sånt liv som jag vill leva. Dem tar dagen som den kommer! Tänk om man kunde göra det?

Jag måste kämpa fär varje andetag som jag tar. Jag måste göra eller undvika saker som jag vet som får mig att må dåligt. Jag måste försöka hålla min rädsla i avstånd och det tar på krafterna. Vad är jag rädd för, kanske ni frågar er?! Jag är rädd för att jag inte hedrar livet som det bör hedras. Jag är rädd att jag kastar bort mitt liv på ingenting och jag på det viset hedrar jag absolut inte min älskade dotters minne. Jag vill att hennes död ska bli något meningsfullt, hon ska inte ha dött förgäves.

Jag stampar på en fläkt hela tiden och jag kommer inte vidare. Medan jag skriver det här, sneglar jag på en film som heter "andra chans" med Cage. Jag vill också ha en andra chans, eller förresten jag vill att Amanda ska få en andra chans.

Snälla Gud, kan du inte ge min dotter tbx? Brukar fråga den frågan dagligen till Honom, men inte f** får jag något svar! Varför kunde inte han ta mig istället?

/Chatarina

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

wolfie
0
#1

Ojojoj!Det skär i mitt hjärta när jag ser dina ord..fina vännen du är värd så mycket..tänk om du kunde få leva fullt ut..med allt vad det innebär..du kommer att finna vägen..en liten bit i taget..det här är kanske ingen tröst i dina stora sorg..men några få ord om att livet finns..och att det väntar på dig

kom i håg att du inte är ensam..vi är många här som har våran egen sorg..jag har ej hunnit med att skriva något om mina nära och kära som ej är i livet längre..

Men du vet att vi finns här..

Många många varma kramar

Carina

LillanyfiknaIza
0
#2

#0 så här kan jag oxå känna ibland. Vad jag än säger och gör så finns det ingen mening. Mitt liv kan kännas så meningslöst ibland så du anar inte. Har haft självmordstankar 2 gånger, men den andra gången förstod jag att det var en sorg jag gick igenom så jag hindrande mig själv - eller jag vet att jag fick hjälp! Första gången fick jag också hjälp, det har jag fått bekräftelse på!

Försök att tänka att du måste leva en dag i taget - vi kan ju inte göra annat. Försök göra det bästa av det! Det gör jag!

Jag har haft så många sorger i mitt liv, trots att jag "bara är 21år" så jag har fått känna på kängor rakt i ansiktet. Men jag är glad ändå för jag tror på att går man igenom något hemskt så kommer det något gott ur det också. Som när min bästa vän gick bort så, var jag deprimerad i 3år till o från, sen av en "slump" (som jag inte tror var en slump) hamnade jag först hos ett medium, sen kom jag i kontakt med en kvinna som skrivit en bok och tackvare henne så ville jag också skriva, och har fått ur mig det mesta av min sorg.

Så ur något negativt kommer något positivt, även om det är svårt att se det på lång sikt. Det kunde jag inte ha föreställt mig den dagen jag satt vid sjukhussängen o höll hennes hand att 4år senare skulle jag gjort en jätteresa, den andliga vägen.

Jag saknar Elin men jag vet att hon är med mig och har fått veta att när jag skrev detta bokmanus så var hon med och hjälpte till. Hon är med mig ibland, jag känner det - och på nätterna står hon och kollar att jag har det bra.

Så även om livet är jobbigt så finns det säkert något att lära sig av det. Tror du inte det? Det är den tron jag måste ha, annars orkar jag inte. Varje dag är en kamp, men det finns det något syfte med. Vissa dagar skrattar vi så det värker i magen och tycker livet är underbart. Andra dagen kan man vara skitledsen och önskar att man är död. Jag har bestämt att kämpa - att när jag behöver hjälp så kommer den till mig så småningom. Det har jag svårt att ta in ibland men så är det. När man minst anar det - om det är meningen! Annars får man kanske annan hjälp som får in en på en annan väg som är mkt bättre. :)

Du får gärna maila mig om du vill dela med dig eller bara prata. Jag lyssnar!

Kram

Axna
0
#3

Tusen tack, det känns helt underbart att man får ett enormt bra stöd här på sorg i fokus!

Kram

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

trullsan
0
#4

Jag har suttit i en liknande situation fast för min del handlade det om min mans överlevnad. Hade svårt att se vänner som planerade semester resor födelsedagar mm själva satt vi och väntade in döden.

Jag är inte troende men vad jag har förbannad GUD om det nu finns nån för var finns rättvisan ,Varför drabbas oftast snälla människor av

sjukdomar och död vad har dessa gjort för ont?

LillanyfiknaIza
0
#5

#4 Ja alla snälla människor borde ju få leva, eller hur? men så fungerar det ju inte hur vi än vill… Ha det bra. Sänder lite kärlek till dig. Kram

Axna
0
#6

Jag förstår inte att varför alla goda människor dör först och att alla onda människor får leva…. Vad är meningen med det?

/Chatarina

Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

LillanyfiknaIza
0
#7

#6 bra fråga du! men man kanske ska lära sig något av det… har fått mig en rejäl omgång av negativitet ett tag både stort o smått men nu är det luungt - och visst lärde jag mig en hel del men usch för sådana människor.

Hoppas allt är bra med dig…

Kram