Lilla gumman ….. man måste inte alltid vara stark. Jag förstår att du saknar din morfar, oändligt. Men hur konstigt det än låter för dig just nu så kommer det så småningom att kännas mindre svårt.

Morfar behöver inte plågas av sjukdomen längre, han var här på jorden för att fylla på sin "kunskapspåse" och nu är det som skulle göras, gjort. Bla, vara morfar till dig, en underbar tjej.

Din mormor har tur som har dig! Det är hennes livskamrat som gått över till andra sidan. En människa som hon haft vid sin sida i många år. Nu har hon dig. Ni får försöka stötta varandra så gott det går.

När min son gick över till andra sidan så trodde jag inte att något sådant var möjligt att överleva men tiden går och på något sätt kommer man ut ur denna kris, starkare och med större insikt än innan.

Många hjärtliga kramar till dig och din mormor.

Ja det gör ont! och det är orättvist. Jag miste min man för 5 veckor sedan, han fick veta i maj att han drabbats av cancer. Trots detta gav han aldrig upp han kämpade det har gjort att jag kan vara stark.

För på något sett känner jag att trots att han inte finns fysiskt längre så finns han i alla fall hos mig, när det känns extra tungt så plockar jag fram bilder, minnen av honom som han var som frisk.

Man är starkare än vad man tror , så länge man har någon att dela sin sorg med. Det hjälper att prata och skriva av sig