På torsdag är det 2 år
På torsdag är det 2 år sen pappa gick bort saknar honom så otroligt mycket. Jag saknar mest att inte längre kunna åka till honom. Jag hör fortfarande hans röst och jag kan fortfarande se hans leende. Jag kan också fortfarande känna hans staggiga haka efter att han några dar tidigare rakat sej och fått skäggstubb.
Det är så tomt nu utan honom, förra året insåg jag inte att han var borta, men nu gör jag det och det är så mycket jag saknar med att inte ha honom här.
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med andra som förlorat en förälder tidigt (jag var 23 år när pappa gick bort). Skulle kännas så skönt att hitta någon som är / har varit i typ samma situation som mej själv. Hag hade tänkt att få ha pappa så många år till även om han var nyss fyllda 72 så trodde jag aldrig att han skulle gå bort redan. Dödsfallet kom så plötsligt även om han tydligen varit sjuk en längre tid så var det inget jag fick veta (lång historia som jag ej tänker ta nu).
Jag har dock inte varit i denna siutation, men känns som om jag kommer vara där snart, eftersom min älskade far har känningar i hjärtat så är jag rädd för att han ska få en hjärtattack :(
Och jag vill inte gå på hans begravning, inte när han bara är 54 år :( Det kommer jag inte klara av. Vet inte vart jag ska ta vägen riktigt när det gäller detta.
Vill inte genomgå att han får ont i hjärtat då jag är ensam med honom :(
Men din far finns alltid där. Han kommer aldrig lämna dig, han kommer alltid finnas där vid din sida. Så han försvinner inte helt
Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke
Jag hoppas du slipper uppleva det här än på ett antal år.
Imorgon är det dagen då pappa försvann. Inte många runt mej verkar förstå hur hemskt det är, visst finns det också de som förstår, men långt ifrån alla. Jag försökte igår natt ringa psyk. jouren för att få prata lite (vilket min kurator har skrivit in extra i min journal att jag ska göra), men det ända som jag fick till svar var att jag skulle ringa jourhavande präst eller jourhavande medmänniska, men jag känner inte för att prata med dom och präst känns verkligen helt fel för min del. Så det gjorde bara mer ont efter att försökt få någon på jouren att prata med utan att lyckas.
Idag är det två år sen du försvann och jag vet nu att inget kommer att bli som förr. Jag grät till max natten som var och har ej fått sova mycket, men nu känns det bara så tomt. Jag har fixat en liten minnesplats åt dej här hemma med ett kort på dej och med ett rött blockljus. Det skulle varit en blomma också, men jag hittade ingen fin liten blomma i kruka som jag tyckte om, så det får bli senare. Jag har haft ljuset tänt förut under några timmar.
Starta ny diskussion