Om det ändå skulle går dithän så var det ju skönt att det gick fort. Hioppas att det blir lika för mig när min dag kommer. Min värsta mardröm är att bli liggandes med värk och knappt veta mitt eget namn. Huga!

Tänd ett ljus du och minns honom i ditt hjärta…

Ja, själva sättet verkar oerhört behagligt, lägga sig ner utan krämpor och inte vakna upp något mer.

"Lite" tragiskt i detta är att han efterlämnar fru och flera barn. Och att det var en genomgod människa.

Jag var själv inte med på begravningen av förklarliga skäl, men har fått berättat för mig att det var en fin och väldigt värdig begravning. Såklart släkt och familj var med, men även flertalet representanter ifrån arbetsgivaren.

Prästen hade varit väldigt bra, och han valde att följa med kistan efteråt, för att komma tillbaka till begravningsfikat och berättat att nu hade han "kommit fram".

Kändes som det var oerhört fint och värdigt gjort.

Usch vad tråkigt! Nog tycker man att 48 år är lite väl tidigt.

Tur man inte vet nåt om hur långt livet är i förväg.

Är nog nyttigt att tänka på det ibland och leva för dagen!

Ja, ta dag för dag och inte oroa sig så mycket för framtiden, för den kommer ju ändå.

Här tycker jag ändå att det var ett "bra" sätt att gå bort på, lägga sig på kvällen utan plågor och bara somna in. Så vill jag också ha det.

Beklagar sorgen David :(