För min del räcker det att det finns någon som bara finns till.

Ord brukar kännas inrepiterade och överflödiga för det mesta.

Det kan behövas någon som tar tag i mig och ser till att jag inte sitter för mig själv och grunnar. Någon som hittar på nåt att göra.

Jag tror oackså att det är viktigt att man gör nåt. Inte bara sitter eller ligger och deppar ihop fullständigt. Det var som det skrevs i en annan tråd, det är viktigt att skratta också. Att minnas de bra sakerna..