Saknas: Pappa..
ny här! jag känner att jag kommer titta in här ofta.
Ibland är det så deppigt.. min pappa dog för 4 år sen i cancer. Ibland pratar kanske mina kompisar på om sina pappor, oftast bryr jag mig inte men ibland kanske man tänker på det i efterhand. Ibland på kvällen när jag ska sova brukar jag tänka på honom och gråta.. hur skulle livet vara om ha ninte hade haft cancer? Min mamma blev smått deprimerad också och brukade säga att hon skulle gå till "farbror doktor" och hon brukade bli skitarg på mig och min lillebror även om det inte var något speciellt… känner att jag måste skriva av mig. Min mamma har även sett en mörk gestalt i dörröppning och känt kalla vindpustr när hon sovit..
ibland när man läser böcker så är det något om någons pappa t.ex "Ibland känns det lättar att prata med min pappa" så känns det deppigt. och jag tänker även på att om jag gifter mig vem ska bära fram mig på altaret? ja, om jag nu giter mig i kyrkan. jag tycker jkag är fånig men det är jag inte :(
ville bara skriva av mig..
![[Norum]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inte är du fånig inte! Det får du inte tro.. Det är nog jag som är det i så fall.. Är faktiskt lite avundsjuk på dig efterson du kan sörja och gråta. Min pappa gick bort -05 och jag har inte tagit in det än.
Börjar jag gråta kommer jag aldrig att kunna sluta, det gör så ont att jag tror att mitt hjärta ska gå i bitar. Så jag stänger inne alltsammans.. och det är inte bra kan jag tala om för dig.
Så var glad för att du kan känna sorgen och att du kan gråta.
Sorg, saknad och ensamhet kan man känna en lång tid efter att man har förlorat någon. Och hur konstigt det än låter så tycker jag att det är bra. För varför ska man glömma? Minns kärleken och den glädje ni hade tillsammans coh sörj för att det inte kommer fler ögonblick. Men gläds åt de många stunder ni faktiskt fick…
Minns och fortsätt att älska…
Åsa
din pappa vill nog att du ska ha ett lyckligt liv här på jorden och att du sköter dig och mår bra, han ser nog dig,
kram , jag förstår att det är jobbigt för dig
Det är svårt för alla i en familj när någon av familjemedlemmarna går bort. Jag kan bara berätta hur jag brukar tänka för att kunna leva vidare efter att min lillebror dog. Jag tänker att jag vet att det enda som kan hjälpa honom på andra sidan är att jag försöker leva mitt liv så bra jag bara kan och att jag tar vara på tiden jag har här på jorden med dom andra människorna jag älskar som fortfarande finns omkring mig. Jag kan dessutom lova dig att din pappa är med dig hela tiden och vill inget hellre än att du ska ha det bra. Sedan tror jag att det är viktigt att man gråter och har sina ledsna studer när man behöver utan att vara rädd för sina känslor. Efter storm kommer lugn, så är det alltid.
tack så mycket för svaren, ni är guld värda
jag beklagar verkligen skruttis & luckyboy.
på hans gravsten står det "du är alltid med oss". min lillebror brukar säga att han bor på månen.. jag ska leva mitt liv så bra jag kan, jag ska tänka på dom glada stunderna och minnena.
kramar! ?
*4 Nope! Inget synd om mig alls faktiskt. Det är synd om alla som inte hade min pappa som förälder, jag hade världens bästa tur där. Han var helt enkelt otrolig och min största lycka är att ha haft turen att honom i mitt liv.
Döden tillhör livet, även jag ska ut på den resan. Kanske tidigare än vad jag tror, kanske långt senare, men den kommer.
Sen att sorg och saknad kan gnaga och slita på hjärta och sinne, det tillhör också det livet. Men jag kommer att sakna honom till den dag jag dör..
Starta ny diskussion