Den 10 oktober tog jag beslutet att låta min hund Berit få somna in, den 14 oktober åkte vi och hon fick lämna oss och åka till himmlen för att bli ängel.

Har aldrig mått så här förr, saknaden är stor efter henne det e tomt och tyst och ingenting är bra.

Jag tänker ibland att varför gjorde jag det? men det var ju för hennes bästa. men tanken finns där att jag gjorde fel med att låta henne få somna.

Alla säger att man lär sej leva med det. men jag tycker det blir värre för varje månas som går. jag kommer aldrig kunna leva som förr med henne som nu utan henne.

Ville bara skriva av mej..

//Lotta