Kramar om……….

Jag vet att jag har ett hel omöjligt svar till dig men jag kan inte låta bli ändå.. Du ska inte bry dig om dom! Efter så många år, vad spelar det för roll? Sträck på dig, säga att:Japp, jag har snygga bröst, har du?

Jag VET att det är omöjligt men jag önskar att du hade den styrkan. Jag vet så väl hur du känner det.. Jag var supermobbad i skolan och än i dag efter 30 år hatar jag mina "kamrater" från skolan. Det går aldrig över riktigt.

Däremot kan man lära sig att det är övergående.. Vem bryr sig om 100 år liksom? Sen beror det ju på hur stor ort man bor på.. Känner alla varandra är det ju jobbigare..

Så sträck på dig, vet med dig att du är en bra mäniska och att du faktiskt har snygga bröst! Du är så pass viktig att folk faktiskt lägger ner energi på dig.. Bara det du!

jag har försökt med allt. visst det funkar en vecka eller två, men sedan är det tillbaka i samma gamla visa igen, jag orkar inte ha det såhär. jag önskar att allt hade varit såmkt enklare att bara kunna flytta dit man vill osv.. jag orkar inte med något jus tnu, orkar knappt träna min häst, även jag måste. jag gör det varje dag, men jag vill fna inte ha ett liv som det jag har nu…

*3 Även om det inte är någon tröst just nu så kan jag lova dig att det går över. Försök att inte bry dig om det.. Så länge du reagerar på det, så länge lägger du ved på elden.

Håller med Skruttis, visa inte att du bryr dig så tröttnar dom. Och gör dom det inte, sträck på dig och var stålt över att dom tycker du har fina bröst =). Jag tror inte att alla andra tänker på den där filmen alltid. Det är nog mer du som lägger massa energi på att tänka på den.

Jag själv försöker att inte bry mig, och vissa gånger skrattar jag åt allt själv, men vissa gånger bryter jag bara ihop, jag har gått på antidepprisiva medel. som inte funkar längre

eftersom jag är ännu med deppad nu..

*6 Misstag har vi alla gjort och ångrat oss nåt fruktansvärt! Se det poitiva, du kommer att undvika webkamror framöver.

Så gå vidare, se det som en erfarenhet och glöm skiten.(ursäkta språket) Du kan i alla fall inte ändra det som har hänt, så då finns det bara ett håll att gå. Rakt fram..

Så fortsätt att skratta åt eländet.. En sån här gång är det nog det enda du kan göra.

Det låter som att en depression håller dig med sina järnklor. Har du fått professionell hjälp? Att bli mobbad och trampad på sätter spår i själen som aldrig kan läka.

Jag mår fortfarande dåligt av saker som sas om mig när jag gick i grundskolan. Mina klasskamrater jag hade då ser jag fortfarande på med samma ögon. Jag vet inte varför jag låter dom plåga mig än idag. För jag vet att det bara var avundsjuka och elaka rykten i hopp om att själva bli mer sedda.

Jag var aldrig utstött, snarare tvärtom. Men alla fula ord, elaka sms och kommentarer sitter kvar år för år för år.

Du måste få komma till någon som förstår vad du säger och förstår hur dåligt du mår. Det man tänker och bekymrar sig över tar tillslut över hälsan. Så man tänker, mår man tillslut, och det bästa mot det är kognitiv beteendeterapi. Det har hjälpt många.

Våga söka hjälp, våga gå vidare! Men styrkan kommer inte bara av sig själv, försök att bygga upp den i små steg genom att tänka annorlunda.

Det jag gjorde när jag mådde dåligt, var att köpa en bok. I den så skrev jag alla mina tankar och känslor när jag mådde som mest dåligt. Jag skrev i den för att aldrig någonsin läsa i den. Jag var i början rädd för att någon annan skulle hitta den och läsa allt jag skrivit. Men jag bestämde mig tillslut att jag inte skulle bry mig om det. Jag skrev i boken på första sidan "Det gör mig ingenting om någon läser i min bok, men tala aldrig någonsin om det för mig, eller någon annan." Jag gömde aldrig boken, men lät den heller aldrig ligga framme till allmän beskådning.

Men idag, flera år senare så mot all förmodan satte jag mig och läste i den boken och jag bara grät. Vart enda ord var så fyllt av ångest och bladen var skrynkliga av tårar. Jag hade skrivit dikter som gav mig kalla kårar. När jag läste i boken så förstod jag hur dåligt jag hade mått och hur viktigt det var för mig att få skriva av mig. När jag läste boken förstod jag vilka framsteg jag hade gjort idag. Och det ger mig hopp om att man kan gå vidare, det tar bara längre tid än vad man tror.

Så försök att kämpa, du kan beskriva hur du mår och det är ett stort steg till att få hjälp av någon utomstående!

kramar

Vad hände med polisanmälan? Kanske det skulle hjälpa om du fick hjälp av en advokat som vet hur man ska göra?

Gör skolan något, eller tittar de bara på?

Jag har faktiskt inga bra råd att ge dig som du kanske inte har provat redan. Min första tanke när jag läste ditt inlägg var att de som retar dig låter som ett gäng omogna fjortisar.

Vad händer om du kontrar med att "Ja, jag är stolt över mina bröst, men du kanske inte är lika stolt över din sno** för att den är för liten?", skulle det fungera om de får igen på samma låga nivå? Om du säger det på ett litet mer nonchalant sätt, nästan på gränsen till nedvärderande? Tror du det skulle bita?

jag  förstår att  detta  måste va jätte känsligt  för  dig, men som  endel   andra komentarer   här  , känn   dig  lite stolt,  för att   du ser bra ut.  att   du  kan  visas   upp   på   you tub, när  du  fått barn      då    kommer   dinna     bröst   hänga  ner till    knäna

då   kommer  du  tänka    på den  där    filmen  och le,  försök att   gå vidare,  ibland   är man deppig, alla   är  det  , fast     många   inte  visar det  utåt. och alla   har  vi jort   pinsamma   saker , jag    jorde en grejj en gång    som   jag   alldrig  kommer glömma    , det  va  frukansvärt     pinsamt…jag  försöker   förtränga det   , men  lyckas  inte, annars    har jag  jort  massor  med  pinsamma   saker, när    man  blir  lite  äldre     så  är     det  ganska   kul att   tänka  på….man  ångrar  nästan    att  man inte har jort  fler galenskaper….

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. kommer jag orka med detta?

Jag har börjat att bli less på att gråta hela tiden.

Det känns som om ingen bryr sig längre..

Hur ska man veta om kompisarna fortfarande vill vara mina vänner eller om dom tänker lämna mig som alla andra??

www.justtrytobeme.blogg.se

malin , du  måste  fixa    det   här  , vi här    , bryr   oss om dig, se   den här  tiden  som    en´ jobbig  tid, men     om  ett  år   kanske  du     ha   jätte    kul, llivet  är så  ,ibland    är det  jobbigt , har   du föresten varit    i thailand  ,  jag kom  hem därifrån    för,  2 veckor sen , dit     måste  du åka       när    du  får   tillfälle… det är underbart     där   , och om inte  dina vänner   vill  va  med  dig mer  , då va    dom inga  riktiga  vänner,,,ta  väl  hand  om dig

Jag förstår att det varit jättejobbigt för dig med den här händelsen, men det var INTE DITT FEL.

Jag tycker han har utnyttjat ditt förtoende, så jag skulle inte ha annat än besvikelse-känslor kvar för honom. Har han ens bett om ursäkt??

Det finns värre saker än att visa brösten. Finns människor som gör mycket värre saker, så oroa dig inte över det. Jag tror att det även finns många som stöttar dig.

Det är alltid lättare att ta åt sig av det negativa, och lyssna på idioter som får dig att må dåligt. Bry dig inte om dom överhuvudtaget, utan nästa gång dom säger något så svara med att inte med att bli ledsen utan tala om att du är STOLT ÖVER DINA BRÖST!

((((((((((STOR KRAM))))))))))

Om du säger att du gärna gör om det igen, kan det få tyst på plågoandarna?

Har aldrig blivit mobbad/retad själv så jag har ingen erfarenhet vad man kan göra. Däremot så tror jag att det står i skollagen eller vad det heter, att alla skolor har en skyldighet att ha mobbiggrupp mm, så hur du öht kan bli mobbad förstår jag inte då skolan ska ingripa.

Men inne på mobbing i fokus kan de säkert berätta mer om det.

Förstår om du är less och orkeslös, men har du ingen som har lite ork och j*vlar anamma som kan föra din talan i skolan mm, för att få upp ögonen för personalen? Mobbing/trackasserier är väl möjligt att polianmäla idag va? Hota med det.

Om inte skolan bryr sig, ring till tidningen, ring till skolverket och anmäl dem.

På en arbetsplats hade detta aldrig varit tillåtet. Skolan är ju din arbetsplats och ska inte behöva acceptera detta du heller.

Jag har försökt med det mesta men inget verkar alls bita på alla idioter där ute som mobbar eller trycker ner mig.

Jag ahr polisanmält händelsen men eftersom jag inte var tvingad till att göra det så anser polisen att det inte är något att ta upp?

Det var iaf så jag uppfattade polisen här i boden.

Personen ifråga som gjorde det har bett om ursäkt nu flera gånger och säger till mig att det var ett "misstag".

Jag vet inte vad jag ska tro på, jag menar, vem i HELA VÄRLDEN RÅKAR AV "MISSTAG" LÄGGA UT EN FILM PÅ EN TJEJ SOM VISAR SINA BRÖST?

Jag blir bara mer förtvivlad ju mer jag tänker på det och jag har verkligen ingen ork heller.

Tidningen har jag skrivit ett Anonymt inlägg, eller snarare insändare som det heter.

Jag fick ingen respons på det. Mer än att jag var dum i huvudet ?

Det var iaf så jag uppfattade det.

Eftersom jag hade skrivit om mobbning i skola och den som skrev tillbaka ansåg att det inte förekom mobbning på min FD skola..

Jag har börjat skolka jätte mycket från skolan just för att jag inte orkar se allas ansiktuttryck när dem kollar på mig.

Känns jätte jobbigt, men jag ska söka så jag får hem studier. Eftersom jag anser att det är ända lösningen med tanke på att det fortfarande pågår denna hemska mobbning.

Jag kommer att gå ut med detta i tidningen än en gång och min rubrik kommer lyda :

_Misstag efter misstag, men jag lever med det även jag inte orkar! _ I denna insändare kommer jag också skriva ut mitt namn.

Så alla kommer få läsa och veta om mobbningen som föregår här i boden på skolan,stallet, stan, ja överallt vart jag än är!

Visst jag har vänner, men bara för att man är mobbad så är det ju inte så att man inte kan ha vänner?

Om jag kunde spolat tillbaka tiden hade jag ändrat allt som gått fel!

Men Misstag gör vi alla eller hur?

Jag har också min pappa som stöd i detta, då han blivit mobbad som liten!
Han har hjälpt mig väldigt mycket men nu är han borta i 10 veckor och allt blir sp svårt utan honom!

Men jag ser det som en utmaning, eftersom det blir att jag få ta mer ansvar om huset här och hjälpa min kära moder lite mer!

Sedan hjälpa mina små bröder också!

Men det är svårt! utan pappa känns det som om världen faller!

Vad tycker ni att jag ska skriva i tidnigen för att de flesta ska reagera?

Ps, ny färg på håret och nya kläder =)

Varför ska du gå ut i tidningen? På så sätt så håller du ju allt vid liv… Inget kommer att bli bättre, det kan jag lova dig. Snarare tvärtom..

Jag är nog inte rätt person att ge dig råd för jag har väldigt svårt att förstå hur du kan ta så illa vid dig. Visst, jag skulle ha blivit tvärilsk men inte grävt ner mig på detta viset. Du ger ju alla vatten på kvarn istället för att låta både dig och dom glömma..

En bild på ett par bröst, vad spelar det för roll? Det ser man ju i dagspressen och nästan i varje serietidning.

Dessutom har du fått en ursäkt, flera gånger om. Var nöjd med det och gå vidare…

Jag PM:ar dig med mina nummer om du känner för att prata… om allt mellan himmel och jord. Jag har själv varit mobbad i nio år. Är själv deprimerad, men börjar precis få rätt hjälp nu.

Denna helgen är väldigt väldigt jobbig för mig, men efter den så orkar jag med att prata igen. Imorgon är det 4 år sedan min storebror dog förstår du.

Lämnar en styrkekram!

#16 Å andra sidan är det bra om hon går ut i tidningen ang. om mobbningen i skolan. Då skolan inte gör något åt mobbningen. Tycker det är hemskt att folk kan hålla på så, plus att skolan inte gör något åt det :( Man borde kunna anmäla skolan?

Inte för att du egentligen ska behöva göra detta, men har ni funderat på att flytta?

Vet att det inte är lätt att bara riva upp sitt liv och flytta för några sk*tungar som inte har mer vett i skallen än så.

Men har du ingen som kan hjälpa dig att ge skolan en känga för att de inte hjälper dig?

Mobbing är väl olagligt och borde väl kunna anmälas? Jag menar, hade du varit på en arbetsplats och någon av dina kollegor kläckt en sådan groda om filmen, hade det varit sparken pronto. Då heter det ju sexuella trackasserier. Vad är skillnaden bara för att man är i skolan?!

Ska du gå till tidningen så hade jag valt att låta bli att gå ut med namnet. De som mobbar dig vet vem du är iaf genom att läsa texten, och de som inte vet vem du är vet det då genom artikeln. Kanske blir det ännu värre med nyfikna som letar rätt på filmen på nätet?

jag vet inte vad jag ska säga…
Att flytta har jag redan funderat på.. Men eftersom det är flera städer i sverige som vet vem jag är så kanske det inte är så smart..
Jag gräver ner mig eftersom jag inte får stöd från någon ang detta..
Testa själv att vara ensam, inte ha någon att prata med om detta..
Och ursäkter tycker jag inte räcker.. Med tanke på att personen som gjort detta mot mig har förstört mitt såkallade "liv"..
Att må dåligt är inte kul och jag försöker på alla sätt och vis att bli glad eller gladare..

Genom att vara med mina vänner och försöka att inte tänka på hur jag mår så är jag ganska glad. men inte så glad som jag hade kunnat vara..

Med denna film i bakhuvudet hela tiden så är det inte kul att vara glad när man vet hur man egentligen mår..

Suck, om man bara hade kunnat ändra allting….