Jag beklagar verkligen!

9 månader efter min dotter dog, så dog min mormor och jag kände precis som du. Vem ska jag nu vända mig till? Min älskade lilla mormor som gjorde precis allting för sin familj! Man är så ledsen att hon fick veta att min dotter dog och sen hann hon inte träffa min andra dotter som jag va gravid vid den tiden.

/Kram

Ja sorgen är tung ibland.

Den river och sliter tag i en när man minst anar det.

Miste min älskade syster för 2½ år sedan. Hon kämpade mot cancern i 8 år. Men den segrade över henne och hon blev bara 54 år.

Eftersom jag har haft svårt att skaffa vänner då jag är född synskadad. Så var min syster den bästa väninna, kompis, tröstaren och allt för mej.

Jag förstår precis vad sorg är. Det gör ont. Den mattas av med tiden men den försvinner aldrig

Jenna

Sorgen är många gånger väldigt svår att bära på, men så småningom år man starkare ur  den än man tror även om den finns kvar inom en.

Fastnat i sorgen och kommer inte vidare trots det är så länge sen. Den förgör mig.

Begravde min pappa, mormor, morfar,faster och moster mellan 1982 och1986

När mina barns pappa nästan lämnade oss pga hjärtinfarkt i mellan dagarna förra året var det som att släppa ur en propp.

Alla sorg rasade över mig och jag sitter fast.

*4 Sorg måste få ta sin tid.. Tid att gråta, sörja, att vara arg i, reagera, resignera, lyckliga minnen och en del småbråk..  Sorg är många känslor och stänger man i dom i ryggsäcken för länge så är det inte alls bra. Sorg måste ut ur kroppen..

När du säger att du sitter fast i sorgen, vad menar du då? Jag menar, saknaden kan finnas kvar i många år, kanske går den aldrig över men man kan fungera i alla fall.

Vågar inte leva. Livrädd att släppa in någon eftersom risken att personen skall försvinna bort är så  stor.

Fick heller aldrig riktigt sörja min pappa. Mamma hade ensamrätt på sorgen.

Är alltså påverkad var dag och känner att jag sitter fast.

*6 Om du inte vågar att älska för att du är rädd att förlora, då har du redan förlorat…

Sant så sant..