Sorg iFokus

Sorg

Etikettsjukdom
Läst 1744 ggr
[Tearix]
2009-02-23 16:12
0

mina karlar...

På lördag skulle Darren ha fyllt 29 år. Han dog 2001 pga att hans luftvägar blockerades. Han hade en muskelsjukdom som heter spinal muskelatrofi och hade ibland stora andningssvårigheter och kunde till exempel inte hosta när han var förkyld utan fick mekanisk hjälp med det. Han var min pojkvän. Att han var en underbar omtänksam kille är överflödigt att berätta…  Det har gått så lång tid, nu har jag ett nytt liv, nytt hem, ny pojkvän, nytt jobb, och en framtid trotts allt. Även om livet är en berg- och dalbana, så är jag lycklig om jag känner efter ordentligt… :).

Ändå tänker jag på Darren varje dag, och det är det som känns så konstigt. Jag frågar mig själv om det verkligen är friskt att tänka på någon.. alltså ha någon så nära hjärtat som är död och en föredetta pojkvän liksom när det har gått så lång tid och jag har en ny pojkvän. Det är ju liksom inte en känsla av förälskelse när jag tänker på Darren men en undran om han "har det bra", och en tacksamhet. Det händer då och då att jag säger godnatt till honom, mer som en slags bön.

Det som skrämmer mig mest dock är också en av de sakerna som gör mig mest lycklig. Min nya pojkvän har också en obotlig muskelsjukdom (duchenne). Nu menar jag inte att jag är glad att han är sjuk men det där förstår ni ju. -Jag menar att jag är rädd för att han också ska dö, men jag är glad över att jag valde att vara med honom trots att jag är rädd och trots hans situation (rullstoll, respirator assistans 24/7). Jag vet ju att jag klarar av det. Hade jag inte haft den erfarenheten skulle jag inte vara den jag är eller där jag är i dag, jag skulle inte fått uppleva min gubbes kärlek, hans stöd, hans blick och hans fräckhet ;). Jag har mina dagar när jag gråter och dagar när jag bara väntar på telefonsamtalet som säger att han är borta och jag rycker till så fort det ringer, -det är en berg och dalbana. Man tänker ju på hur framtiden kommer att se ut. Men oftast handlar det bara om vad man ska äta till middag, "ser jag tjock ut i den där", "hur ska jag hinna tvätta och städa också"  och kommer lönen räcka till slutet av månaden? ;)

Lilacbower
2009-02-23 16:27
0
#1

Skickar kramar till dig, du enormt starka människa!

Ensam - men stark!

[Norum]
2009-02-23 20:41
0
#2

Visst kan man ha en avliden nära hjärtat.. Jag hade en kusin, vi var jämngamla och gick i samma klass från ettan till nian. En helt underbar kille! Han drunknade tyvärr -82 i en olycka. Men jag tänker på honom var och varannan dag.. Och saknar.

Å andra sidan så är jag väldigt stolt och glad över att ha fått känna honom och nästan löjligt mallig över att han var min släkt/familj. För han var verkligen underbar och ibland har jag undrat hur han skulle ha blivit som man. Hur skulle hans familj ha sett ut, hur många barn, hade han varit lycklig?

Lilacbower
2009-02-23 21:45
0
#3

Så länge som vi tänker på dom och talar om dom så finns de kvar hos oss!

Ensam - men stark!

Alexej
2009-02-24 23:38
0
#4

Varför skulle han inte vara i dina tankar? Han är ju fortfarande en del av dig oavsett var han finns nu.

Vad hemskt med alla sjukdomar. Jag önskar dig och din kille all kraft som finns!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus