![[Teddy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag stod vid din säng i natt...
Jag stod vid din säng i natt Jag kom för att ta mig en titt Jag såg att du grät Du hade svårt att sova Jag närmade mig mjukt precis när du torkade bort en tår Det är jag. Jag har inte lämnat dig Jag var nära dig vid frukost Jag såg dig spilla ut kaffe Du tänkte på alla gånger dina händer sträckts ner för att smeka mig Jag var med dig till min grav Du vårdar den så fint Jag vill försäkra dig Jag finns inte där Jag har gått över regnbågsbron Jag gick med dig till huset Du fumlade efter nycklarna Du verkade så trött och sjönk ner i en stol Du satt där så stilla Jag tänkte att du visste att ikväll var jag mycket nära dig När tiden är inne ska jag rusa mot dig och vi ska återigen vandra sida vid sida Var tålig Men du måste ha tålamod, lev ditt liv med glädje Kom sedan hem för att stanna hos mig.
Den här dikten är så fruktansvärt sorglig. Men ändå har den hjälpt mig vid tillfällen när jag varit ledsen. Jag vet inte vem som skrivit den, bara att den är underbar.
Det är så jag vill ha det…..att min flicka kommer o tittar till mig!
Så fin dikt!
Ensam - men stark!
Ja visst är den underbar. Jag gråter varje gång jag läser den, men blir ändå glad och lugn på något konstigt vis.
Jag kan inte tänka mig hur det känns att förlora ett barn. Jag har "bara" förlorat kära husdjur. Den här dikten passar faktiskt in på både djur och människor, jag har inte tänkt på det förut.
Jag såg min dotter när jag läste den! Tänkte inte ens på djur……förlåt!
Ensam - men stark!
Nej nej nej!!! Du behöver inte säga förlåt!!! Det är väl underbart om du såg din dotter!!
För många år sedan avled flera barn i en fruktansvärd bussolycka i Norge. De kom från min hemtrakt, och jag kände ett par av dom. Den olyckan berörde mig förstås mycket, och jag var ledsen många gånger och tänkte på de som var kvar i respektive familjer. Några månader senare dog min hund. En av barnen från bussolyckan hade vid några tillfällen varit hos mig och lekt och promenerat med min hund.
När min hund dog rasade min tillvaro i små små bitar. Men efter en tid tänkte jag på barnet, och på att min hund och barnet var på samma ställe, och de promenerade nog igen tillsammans.
Det gav mig stor tröst att tänka så, även om många nog tänker att det är väl större sorg att förlora ett barn! Men måste man ha ett mått på sorgen? Jag har inga barn, och jag kan inte, vill inte tänka på hur det skulle kännas att förlora ett barn.
Men sorgen att förlora någon man älskar är stor, hur än den som man förlorat ser ut.
Vilken underbar och fin dikt!
Och du har så rätt. Det finns inga mått på sorgen. Det finns bara sorg oavsett vem eller vad det handlar om.
Det är därför jag gillar sajten så mycket. Alla har lika mycket rätt att känna och skriva om sin sorg oavsett om det handlar om ett djur, en människa eller en sak.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Starta ny diskussion