Vilken berättelse! Tack för att vill dela med dig..

Kan inte komma ifrån att barn är barn.. Dom är klartänkta på ett helt befriande sätt. För dom är allt så enkelt.. Blir riktigt avundsjuk. :)

Gullan!

Läste din historia och kan bara hålla med. Utan min tro hade jag inte tagit mig igenom detta som en hel människa!

Klart man får ro och tröst genom kyrkan.

Och jag tror absolut att din mans " själ är uppe hos Gud o Jesus o alla tusen änglar o just nu skrattar de åt oss o tycker vi är dumma som står här o fryser (det var -11 grader o snöyra). Pappa vill inte att vi ska vara ledsna utan vi ska skratta, o Jesus har sagt att alla barn ska komma till honom o nu är pappa där o slipper att vara sjuk."

Kloka barn du har!

TACK för er fina respons. I samband med att inlägget skrevs fick jag en hel del otrevliga PM om att jag genom att ha valt ett kristet dagis (som faktiskt är delvis kommunalt, och ingår i den kommunala barnomsorgen) påverkar mina barn till ett kyrkligt liv.
Men för oss gav det mer än alla andra s k hjälpresurser som sattes in från samhällets sida. (Jag blev erbjuden både lugnande och sömntabletter vilket jag inte ville ha. Samtalsterapi provade jag och barnen men vi kände direkt att det inte var något för oss. Vet att stora flickan fräste rejält ifrån sig när de frågade om hon trodde att det var hennes fel att pappa dog. Ingen av barnen hade ens tänkt i de banorna. Mig tjatade de på att det var helt normalt om jag blev arg på den döde för det skulle man visst vara i första fasen osv.)

Tyvärr har livet inte varit helt snällt mot oss. Först avled gammelfarmor (min älskade farmor), som barnen p g a avståndet inte träffat så ofta men pratat med i telefon och fått mängder av vykort och paket på posten från. Strax efter avled deras farfar under en operation. Detta skedde i nov. och dec. 2005.

I juli 2006 avled gammelfarfar (av sorg av gammelfarmor) samtidigt som deras pappa hölls nedsövd på IVA efter att operationen spårat ur. Sen i dec. 2006 avled pappa.

Så barnen säger ibland att gammelfarmor och gammelfarfar är tillsammans igen och pappa och farfar får också vara tillsammans.

Så kyrkans tanke om livet efter detta har hjälpt oss mest av allt. Det vore mer skrämmande att tänka på en mörk kista nere i kalla marken…