Han vet att du var där i tanken, må inte dåligt över något du inte kan ändra på. Den som är död bryr sig inte om vem som var på begravning. Han tittar troligen till dig och vet att du tänker på honom nu =)

#1 tack =) Vi brukar ioförsig prata med varrann i bland. Men  nästan hela släkten oh vänner till honom var ju med på begravningen. Så jag kände mig ganska dum över att inte ha tagit avsked i hemmet. Han var ju ändå hemma…

Tips: Gå till graven och ta farväl ordentligt. Hålle ett tal vid graven till hans ära. Ta med någon, t ex din mamma/pappa.

Prata med dina föräldrar, och om det är för jobbigt så skriv ett brev till dem om att du vill göra det här… din egen begravningscermoni, eftersom du är mer redo för det nu än du var vid begravningen.

Bara tanken på att någon ska dö, och försvinna ut ens liv, kan vara enormt jobbigt och påfrestande… så skuldsätt dig inte eller inte din reaktion, den är normal.

Du varinte redo då, men du är redo nu… och det är huvudsaken.

#3 Tyvärr ligger han inte i grav.. Men i minneslund kan man göra samma sak i alla fall? Vi pbrukar prata ibland nu också..

Det går lika bra vid en minneslund. *kramar om*

Att inte kunna hälsa på nära som är svårt sjuka är helt ok. Ofta så vet ju den personen att man älskar dem ändå men inte riktigt känner sig redo att möta denna ofta helt förändrade människa. Ibland kan det vara bättre att få ha kvar sin gamla bild av personen  i sin krafts dagar.
Det är inget måste att gå på begravning, det känner man bäst själv om man vill och orkar. Den döda hedrar du precis lika bra var som helst. Sätt dig ner och tänk på goda minnen av din morfar.
*skickar en tröstekram till dig*

Han finns med dig iaf och jag är säker att han var med dig när det var begravning.

Låter flummigt men jag har läst så mycket om döden och nära-död-upplevelse och tror säkert att de döda kan förflytta sig snabbt mellan olika platser och personer och kollar lite.

Så han har säkert hälsat på dig också:)