Hur kan man inte leva med det? Jag är yngst i min familj och nästan yngst i min nya ingfta släkt, det skiljer bra många år mellan mig och de jag bryr mig om ibland. Så om livet går som det ska kommer jag att få begrava dom allesammans och blir till slut ensam kvar.

Ibland kan jag känna att jag har ingen som helst lust att vara tvingad att gå igenom det, men vad har jag för val? Det är så det fungerar.

Så jag tar dagen som den kommer, låter alla veta att jag älskar dom, hjälper dom om det behövs, umgås med dom allt vad jag kan, fyller förhoppningsvis både mitt liv som deras med lite extra glädje och omtanke. Istället för att sörja i förskott över att det en dag tar slut, annammar jag kärleken och kramar om dom medans vi alla finns.

Vet inte… ta en dag och stund i taget. Jobba med sig själv.

#1 Det var väldigt bra skrivet. Har inte tänkt det så.

Men jag är mest rädd att olyckor ska ta bort resten av min familj.

Samma här, man kommer inte över sorgen - man får lära sig leva med den.

Man får lära sig få kontakt med dem från andra sidan (gå in på övernaturligt i fokus, där pratas det mycket om den biten), minnas med tacksamhet att man fick ha dessa sina kära hos sig den tid dom ändå fanns här och man fick kalla dom för "sin" och när ångesten tar överhand och man inte vet hur man ska stå ut så har jag lärt mig ett knep som jag kallar "Just nu".

Bara fokusera på vad man gör just för stunden och konstatera att det går ju faktiskt ganska bra .t.ex. "just nu" i denna stund sitter jag framför datorn och skriver till dej och det ger mig lite mening i tillvaron om jag på på nåt sätt kan bidra till att nån annan stackars människa kan må lite bättre..?

Fokuset dras bort från mig själv, och så gick det lite tid till det och samtidigt en bit närmare den dag och den stund när jag får återförenas med alla de "mina" på den andra sidan igen…

Ett annat knep jag har är att planera små guldkanter på vardagen åt mig själv lite längre fram så jag har nåt att se framemot, t.ex så bokade jag i februari in en teater den 2/4 "Pengarna eller livet" som jag ska se med en arbetskollega, och nu är vi snart framme vid detta datum och då kan jag ju gå upp i den föreställningenn några timmar.

Kram på dej, jag vet precis vad du pratar om:

Ja du, Giffan. Vad spelar det egentligen för roll? Olycka, sjukdom eller ålderdom? När det är dags så är det dags..

På mindre än 10 år har jag misst 11 st, kanske fler. Jag har varit nära själv flera gånger.. Det enda man kan göra är att ta vara på den tid man har. För jag vet ju inte, jag kan ju råka ut för en olycka i kväll när jag ska iväg till en av mina huvudmän.

Jag vara nära att mista min sambo för några veckor sen. Han blev yr på jobbet och for in till vårdcentralen. Sen blev det hjärtintensiven med en puls som sjönk till 20 och till slut en pacemaker. Man vet aldrig när det är över.

Det enda jag vet är att man måste ta vara på den tid man har och att den är just nu i detta ögonblick. Vad som händer om 2 eller 15 ögonblick - det vet man inte.

#5 Nä och det är det som är så jobbigt.

Jag har nyss förlorat mina hundar i en olycka. Jag vet att jag måste ha hund för att vara människa, men vet inte om jag vågar skaffa ny hund just för att jag är rädd för den dagen den kanske rycks ifrån mig.

Vill inte vara med om det jag just går igenom engång till.

#4 Tack ska tänka på det där med att fokusera.

Det är klart att du kommer att förlora din hund om du skaffar en ny. Om inte så betyder ju det att du går bort före hunden..

Jag tror inte man ska fokusera på det man kan/kommer/kanske förlorar, för då kan man inte älska för fullt.

Djur liksom människan har en livslängd. Poängen är att fylla den tiden med så mycket kärlek och kvalite att sorgen efteråt är värt tiden innan.

Om du vänder på det, vill inte du bli älskad just nu i detta ögonblick bara för att den som älskar dig kommer att sörja om 40-50-60 år?

#8 Många kloka ord av dig.

Tack, nu fick jag mera att fundera på. Men du har ju så rätt.

Klok vet jag inte..   Men jag har lärt mig att livet blir som det blir.. man måste "bara" ta var på det på bästa möjliga sätt.

Så skaffa nya hundar du! Tänk vad mycket dom kommer att ge dig.. Varför skulle du vilja vara utan deras kärlek och leklust? Och tänk vad mycket du kommer att ge dom!

Jo, sitter å strö tittar lite, men vet inte vad jag vill ha för hund.

Men jag vet att det känns för jäkla tomt utan en hund. Men samtidigt ganska skönt. Men mest tomt tror jag.

Vet precis hur det är. Vi förlorade vår Grim för 3-4 år sen och jag ville inte ha en ny hund sen. Så gick det några år och nu har vi en ny valp i huset.

Visst märker jag att det känns lite konstigt att inte kunna åka bort som man vill, behöva gå ut och kissa i full snöstorm kl 03.20.. Sen kommer den rackaren och lägger huvudet i mitt knä, tittar på mig och riktigt morrar till: Klia mig, Matte! Tjusa med mig!

Så jag måste ju erkänna att det är värt att kliva upp halvnaken mitt i natten för att den lymmeln ska kissa..  Han ger så otroligt mycket bara genom att finnas till.

Ja de har ju den tendensen hundar, att man glömmer allt man inte gillar. Som pink pölar mm.

Pinkpölar?? Vet jag inte ens vad det är för nåt.. haha

#14 Jo du vet de där blöta som kan bli av valpar, när de blir läckage….

Eller jasså du visste…. iaf hahaha

Har du någon bild på vovven?

Har massor med bilder.. Tror till och med att jag har en som passar pefekt just nu!

(Kisspaus i skogen!)

Ja du ser, han läcker på mitten hihi.

Söt liten en, vad ska han bli när han blir färdig?

Han blir en Irländsk Varghund. Stor och ståtlig..

Detta är pappan..

Då förstår jag varför hans huvud såg så stort ut.

Underbart vackra hundar. Nästan i samma klass som mina shettisar ;)