Overklighet-verklighet?
Jag har ett jobbigt och underligt tankekaos i mitt huvud…kanske att någon har upplevt något liknande…
Min sambos alltid så älskade, pigga pch tokroliga mor var på långväga efterlängtat besök hos oss i vår lägenhet. Hon skulle vara hos oss i en vecka, men på morgonen den tredje dagen hittade min sambo henne död i sängen. Hon hade dött i sömnen av brusten aorta. Jag hade smygit förbi på morgonen för att inte väcka henne och jag har bilden av henne som sover i sängen i huvudet. Det skedde för en månad sedan redan. Chockkaoset och overklighetskänslorna som tilltog sitter fortfarande kvar trots att vi styrt och ställt och begravt henne i hemlandet och trots att vi tömt hennes hem. Det känns som om hon ska komma tillbaka när som helst, men jag vet att hon aldrig kommer att göra det. Så overkligt. Kanske skedde allt för fort…
Vi kom tillbaks hem igår. Plötsligt blev overkligheten verklig för en sekund när jag kom in i lägenheten och fick se hennes skor som vi glömt kvar och jag fick tillbaka bilden i mitt huvud och jag insåg att hon faktiskt avlidit i vårt vardagsrum. Jag vet inte hur jag ska vistas i det rummet nu. Det är som om vår lägenhet har blivit en dödsplats. Även om jag verkligen tyckte oerhört mycket om min sambos mamma och vi stod väldigt nära varandra, och jag är ändå lättad att det skedde hos oss så att hon inte var ensam någonstans, och även om jag är oerhört oerhört ledsen så känner jag ett obehag för det rummet och lägenheten, som om hon kvar fast ändå inte. Jag tror att jag ska se henne när som helst och har svårt att vara själv hemma. Jag har nog tittat för mycket på dumma tv-program…
Det är en sådan konstig blandning av känslor.
Hur blir lägenheten vårt hem igen?
Kramar till alla!
Lev som vanligt och känner du att hon är där så är hon troligen det men hon är inte farlig och vill er inget ont, bara kollar läget =) Prata gärna med henne om det känns bättre =)
Usch. Vilken mardröm. Vad ni har varit med om…
Jag skulle renovera vardagsrummet totalt. Nya tapeter och ändrar på allt tills rummet har blivit mitt igen.
Chocken och sanningen kommer ofta först senare när "allting" är över. När man sitter där och hinner tänka.
Det är viktigt att ni kan prata med varandra. Din kille måste ju också må dåligt nu. Pratar igenom om allt vad som hände och hur ni känner. Så skulle jag göra.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Hade vi kunnat se döden som en mer naturlig del av livet skulle allt troligen kännas mycket lättare =)
Tack så mycket för era fina ord:)
elize-l - jag önskar verkligen att döden kunde vara en naturlig del av livet, jag har alltid intalat mig själv det eftersom jag är insatt i kulturer där döden inte är något underligt eller skrämmande, men nu står jag ändå här och frågar mig varför och känner mig olustig. Det är underligt. Kanske också för att jag pratade med min pojkvän om var hon skulle kunna vara nu, han ville hellre tro att hon satt fast i tiden för alltid sovandes, medan jag hellre gillar att tro att hon delvis är med oss och delvis hos sin familj….jag vet inte.
Alexej - Vi funderar faktiskt på att göra om vardagsrummet, vi har tagit med några roliga grejer från hennes lägenhet som jag hoppas att vi kan använda där inne som en slags omvandlare från minnet av själva händelsen till våra minnen av henne som den glada människa hon alltid var. Det känns bra. Då är hon med oss på ett bra sätt…
Vi pratar en hel del, men det är rätt skönt att prata med andra också:) Därför är jag jättetacksam för era kommentarer!
Starta ny diskussion