jag minns min morfar lite extra då jag tränar med hunden för han har alltid varit min stora inspirationskälla då det gäller hundträningen.

Djur minns jag mer genom bilder och att prata om dem.

det ploppar upp minnen  då och då   och ibland   när jag ser något  roligt  på tv   så  tänker jag att  det här  skulle   han ha  tyckt  va  kul…

Jag kopplar ihop min pappa med lukter.. Han var bonde i hela sitt liv och känner jag lukten av nyslaget hö tex så tänker jag på pappa.

Annars är det nog mest att minnena kommer av nån händelse som man har delat med någon. Man gör kanske samma sak med någon annan.. Ibland är det någon som säger nåt som triggar igång minnesbanken. :-)

Mina bröder dog så pass nyligen så minnet av dom ploppar upp dagligen. Om några dagar har jag och min ena bror födelsedag. Vi tävlade alltid om vem som ringde först, vilket nummer ska jag nu ringa då =(

*4 Ring till mig du.. Lovar att svara.

Skämt å sido, jag förstår hur tomt det kommer att kännas. En tradition är bruten och nån direktlänk finns ju inte..

Tänk om det fanns ändå…..en telefonlinje till våra nära och kära……….*suck*

Visst skulle det vara härligt? Man kunde ringa på högtidsdagar… Höra rösten och skrattet. Tonfall och melodin i talet.
Säga: Älskar dig!

Få höra………älskar dig, mamma!

Jag har för några månader sedan förlorat min älskade katt Smulan och jag har kort på henne vid sängen där jag ser henne varje morgon och kväll. Vilket nu börjar bli för jobbigt så nu har jag packat ner allt i en påse och ska ställa undan ett tag. Hon va mitt allt, hon betydde så mycket för mig. Älskade henne så grymt mycket. Hon blev 2 år gammal =( inte mycket. Jag har även massa kort på datorn på min älskade Smulan. Det är jobbigt att förlora någon man tycker mycket om. Smulan va dessutom min första katt. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon är alltid älskad och saknad hos mig och många som älskade henne. Kramar Ensam tjej

*9 Har du inget kort på Smulan som du kan visa oss?

2 år är ju ingen ålder på en katt.. Tråkigt att höra.

Mina minnen av mamma kommer då och då, nu tänker jag mycket på henne då jag är gravid och hon var så barnkär så det känns lite jobbigt att hon inte kommer finnas här och dela våran glädje.

Jaa jag har en massa kort på min Älskade Smulan =( ska se om jag kan hitta något

Här är ett kort på Smulan min ögonsten fler kort kommer

Här är ett till kort på henne…här va hon inte stor….

Hon är såååå vacker och enormt saknad, känns som ingen förstår hur mycket hon har betytt för mig. Mitt hjärta gör så ont så ont att veta att hon inte längre finns här bland mig =( Min älskade vän. Hon va den som fick mig att fortsätta kämpa trotts allt. Saknar dig *gråååter*

Sicken söt rackare! Påminner om en katt jag hade när jag var lite, Dilly. Världens goaste katt.. (som alla katter är) :-)

Ps jag har lagt in dina bilder i inlägget så dom syns oredentligt. :-)

idag var jag med några kompisar i hamnen i lerberget o mina farföräldrar o jag var alltid där när jag var liten o hälsade på dem.. minnena bara ploppade upp hur roligt jag hade där med dem när vi åkte båt o när jag följde med till deras vänner o allt blev så levande.. kändes som igår .. det var ett sätt att minnas… o jag som bara ville dit för att där e så fint..för en gångs skull så mindes jag farmor som levande o glad inte som ett skal på ett äldreboende eftersom demensen ätit upp henne inifrån.. så mycket som jag saknade dem idag var längesen.. men jag mindes med glädje..

*17 Vad skönt att se att du minns med glädje! Det är ju den glädjen och kärleken vi bör minnas..

Okej jag ser det. =) Jo jag minns min älsakde katt med glädje men även med sorg =( att honså ung som 2 år va tvungen att lämna livet det är inte rättvist. =( kram kram

Nej, det är sällan det är rättvist. Men oftast så är det sorgen som tar över och man "glömmer" glädjen. Men i slutändan så är det ju den som är viktigast, eller hur? :-)

Jaa de har du rätt i. Just nu känns det som att sorgen är större än nåt annat

för mig blir det ju lite annorlunda, jag har mamma och syskon som lever men som inte finns för mig. och som det har varit så vill jag inte ens minnas nåt. min pappa dog för några år sen, då hade jag inte träffat honom på över 20 år. jag har varken kunnat sörja honom eller minnas honom. och eftersom det är det som är min sorg så blir det jättekonstigt…

Kramar om dig min vän! Sorg kan ju vara så många olika saker. För mig är den främst sorgen efter min dotter, över en relation som gått förlorad pga dumma beslut men oxå över en förlorad barn och ungdom där mina föräldrar pga olika orsaker inte fanns för mig.

Så sorgen har så många ansikten.

åh, tack vad snällt av dig! kram till dig med, som har råkat ut för den största sorg jag kan tänka mig - att förlora sitt barn. allt tror jag jag skulle klara, utom just det.