Om det är efter att alla har gått ut från rummet så kan jag tycka att det är okej, men absolut inte under några som helst omständigheter under själva cermonin eller medan de andra sörjande fortfarande är kvar där inne.

Det jag har varit med om så har det inte varit så att prästen har stått och läst böner och det har fotograferats, men s fort själva begravnings ceremonin har varit klar har det börjat fotas inne i kyrkan innan alla hunnit ut.

När pappa hade sin begravning fotades det en massa ute vid graven också, medans allt folk stog där. Man hade inte direkt någon lust att vara med på kort i ett sådant tillfälle, men man orkade heller inte springa och gömma sig för begravnings papparattzin.

Pappa hade pratat med sin kollega, som också jobbade med min bror, som är en seriös amatörfotograf på fritiden att ta bilder.

Han stannade kvar efter att ALLA hade gått, innan han ens plockade fram kamera utrustningen med extra ljus och allt.

Vi fick jättefina bilder från begravningen, dvs på kistan och alla blomorna runtomkring. Jag uppskattar att vi har de bilderna idag, 4 år senare.

…men skulle någon ha hållt på med kamera tidigare, då vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Att ta bilder på en massa sörjande, ledsna människor utan att ha bett om tillåtelse av dem var och en personligen, är riktigt respektlöst och kränkande. Snacka om övertramp.

Jag tycker ockaå attd et är ok att ta bilder när allt är över liksom. Men jag skulle inte vilja bli fotad i min sorg i kyrkan eller vid graven.. Det känns fel och respektlöst.

En sån gång måste man vara finkänslig.

På min dotters begravning fotade en god vän till oss. Han fotade innan, under och efter utan att jag märkte något. Han fotade under precessionen till kyrkogården och under avskedet. Han skötte det så bra att ingen nog märkte någonting. OCH naturligtvis för att en vänlig själ frågade om vi skulle vilja att han blev tillfrågad.

Är glad idag att jag har mina foton!

När min mormor begravdes så fotades det hej vilt hela tiden. Även när prästen talade. Jobbigt med alla blsixtrar. Hänsynen flög tydligen iväg. Min mor hade uttryckligen sagt ifrån fotografering under akten. Gärna före och efter, men inte under. Tror det var 1(en) som hörsammade det.

Väldigt osmakligt.

När vår vän fotograferade så märkte jag inte av några blixtar……

Vi var närmare 400 personer men jag har inget minne av att det togs en massa kort! kanske jag inte minns eller så var det oviktigt i allt annat!

#5

Kan man sköta det så smidigt är det ju toppen!

Själv har jag upplevt det som #6 skriver, tyckte det bara "smattrade" av blixten "hela tiden".

Vi märket allt dessa blixtrar. Sen mobiler som kördes upp precis framför oss. Ingen hänsyn till de sörjande.

Vi hade väl kanske tur! Eller så var det någon som styrde upp det - har ingen aning!

Ja, kanske kan dessa fotografier hjälpa till i sorgearbetet. Vi alla sörjer väl på vårat eget vis, och det kanske är till en hjälp för dem, även om inte jag personligen har något behov av det.

Visst, för min del gör det väl inget så om man fotograferar, om man gör det snyggt. Men jag har upplevt det som att det har fotats på så sätt att man har kännt sig besvärad och velat gått där ifrån, just för att jag vill inte vara med gråtandes på bild.

Jag vet en som förlorade sin sambo i leukemi. Hon har bilder på honom som död bland annat. Kanske har hon fotograferat detta för att kunna visa deras barn en gång i framtiden, då han lämnade dem som ung med två små barn som troligen inte kommer att minnas honom som vuxna. Men det är ju en del i deras sorgearbete. Jag skulle inte vilja se sådana kort på honom, även om jag var bekant med honom.

Före och efter är helt ok men inte under cermonin. Jag är glad jag har bilderna från min brors begravning, tittar på dom ibland. Min svärson tog bild på mig när jag och mina barn stod vid kistan och tog adjö, fin bild tycker jag. Ingen annan sörjande fanns kvar i kyrkan då =)

Tror att det är samma sak med detta som med så mycket annat att det inte finns några rätt och fel! Det som passar någon passar inte alla och tvärt om.

När det gäller sorg och sorgearbete måste de närmaste få göra det som är rätt för dom!

#13. Håller med dig

På min mammas och mormors begravning så fotade många efteråt, det var helt okej, ingen använde blixt utan det var diskret.

Anser att man måste fråga de närmaste och även prästen om lov först. Då blir det inga missförstånd.

Sen något jag retar mig på, som hände på mormors begravning. Mitt under akten började en mobil ringa och vederbörande svarade. Han pratade så högt att det var omöjligt att höra prästen. Osmaktligt

#15

What?!

Gör någon så på min begravning ska jag nog spöka för denne resten av dennes liv

#15. Säger som 16… va? Så respektlöst!

#12, började gråta över bilden.. känner bara hur man verkligen ser hur ledsna ni är, med den blicken ni har.

Men sen håller jag med, jag kan också störa mig på folk som beter sig respektlöst!

När min farmor dog, och mitt under begravningen så kom den upp en tjej och en kille och frågade om man inte kunde öppna kistan så de fick se den döde och kanske ta en bild.
Jag var bara 4 år då, men jag kommer ihåg hur arg min pappa blev!
Jag tycker det var så repsektlöst av dem.

Och sen som #15, sa, så håller jag med om att det var väldigt respektlöst!
De förstör ju för folk som sörjer. Nära och kära som bara vill tänka.

Tyvärr hör man dessa telefonen i många sammanhang där de inte ska vara på. Även om de satts på ljudlös, så har de vibrator på. När mormor begravdes så var det både ringsignaler och vibrationer. Tänk er vad det ekade när telefonen vibrerade mot träbänakarn. Lovar det ekade i kyrkan. Sen bara ha mage att som en som fick samtal. Ursäkta, jag måste bara ta detta.

Vi som hörde konversationen, förstod att det var en hemmavarande sambo som ville att han skulle handla lite mjölk och bröd efter akten. Hon var ju hemma med sjukt barn. Osmakligt att ringa och ännu värre att svara.

Nej, mobiler ska vara AVSTÄNGDA under akterna.