Kan det vara kyrkans vaktmästare eller bara någon som gått förbi?

Förstår dig Lilac, detta vill man göra själv.

jag förstår  att du blev arg , för  några   år  sen    så      rensade dom bort allt   från min farmor och farfars  grav, jag  hade  planterat  blommor där som    hade blommat   varje     sommar  i  10 år,  ochallt va  borta   , dom skulle  tydligen   vårstäda  gravarna. jag blev  så   lessen och arg  så jag skrev ett  arg  brev     till   chefen för  kyrkogården    och sen    prata   jag med dom som    jobbade där, nu  är  dom  mycket  försiktiga  när dom rör graven,man  måste säga    till så dom förstår  allvaret,,,,

Jag tror inte det är kyrkogårdsfolk som gjort det. Dels för att det aldrig hänt tidigare och dels för att andra gravar runt omkring inte var rörda alls! Jag frågade en kvinna som höll på med en grav och hon sa att vill man att kyrkans folk ska ordna med graven så måste man säga till! Viket jag inte gjort. Nej det är nog någon som tyckte det var dax att vårstäda hos henne……….

Vad märkligt! Jag skulle aldrig städa på en grav som jag inte hade nåt att göra med.. Kan det inte vara nån i släkten då?

jag  tror   det kan va  ungdomar  som   jobbar där    som vill va  lite  duktiga   .dom   pryar    där   ev,

*5 Ja, det kanske det kan vara…

Är det någon i släkten så är det ifrån den delen som jag valt bort. Men egentligen spelar det kanske inte så stor roll men märkligt kändes det.

jag förstår   hur det  känns  ,men det  är  nog  någon som ville    visa sig lite  duktig…

Kan kanske vara tjejen som överlevde eller någon annan nära vän till din dotter. Se det som att någon saknar och bryr sig istället så känns det nog lite bättre =)

Tänk såhär:
Någon tog sig tid och skänkte din dotter en tanke. Känn dig hedrad!

Jag förstår hur ni tänker men om ni hade min mamma och min syster som nära anhöriga så skulle ni inte tänka så……men det är en helt annan historia som mer passar under en annan rubrik här på sorgifokus - den om trasiga barndomar.

Tack för att ni tar er tid!

Bestäm det för att det inte är någon av dom då, dom skulle iaf inte bry sig.  Det är säkert någon av din dotters vänner =)

Jo då…..för att visa att inte ens en grav klarar jag av!

Men det är som det är. Jag släpper det nu. Hjälper inte att grunna på det mer. Inget var förstört så det får vara.

Annat var det för 3 år sedan då hennes grav och en del andra vandaliserades. Det var en hemsk känsla.

det kanske  är  någon slags    försoningsgest    från din mamma  eller   syster   ,men dom kanske  inte  vågar  närma  sig dig…pg av allt  som hänt  mellan  er

Ler…………det tror jag inte!

din  dotter kanske hade velat   att  du försonas    me din  syster   och mamma,du   har  ju trots allt   förlorat   det käraste  du hadde

Med all respekt……släpp det där!

ok   ,jag önskar  dig allt   gott  i   livet , jag  tycker    verkligen synd om dig   som  har  upplevt   detta hemska.ta  väl hand om dig

En dag ska jag berätta om min barndom men inte nu. En dag om min tonår och mitt liv som ensamstående mamma, men inte nu! Det är först nu som 43 åring som min egen mamma inte längre kan göra mig illa!

Men det tar vi en annan gång.

Kramar till dig, SiberLina!

Lilac. Det där med mor som inte kan göra en illa längre, känner jag igen, men den känslan kom inte förrän jag fyllt 54 och fått min bok utgiven. Då först kunde jag göra avslut.

Önskar dig lycka till och sänder massa kramar till dig

Så hemskt för dej.

Nån brukar fixa på mina föräldrars grav. Jag tar det som en kränkning då det troligen är min syster.  Hon hade ingen kontakt med dom då dom levde och behöver inte bry sej nu heller. Det känns som om hon kollar att jag sköter mej.

Kände samma sak. Som om jag inte gjorde det tillräckligt bra……..fånigt kanske!

Inte ett dugg fånigt att i det här läget lida av förföljelsemani.

Min mamma dog -93 och pappa -99. Vet att min syster i alla år kollade med folk runt omkring hur våra föräldrar hade det och även kollade mej och mitt liv.

Men hjälpa sina föräldrar gjorde hon aldrig. Men ville ha ett stort arv.

Graven är mitt sista sätt att göra något för henne rent konkret. Jag sköter den så bra jag bara kan. Nu lät jag granriset ligga för att skydda rosorna och jag tycker att det kan jag få bestämma själv…..

Tack för dina ord!

Jag har också granriset kvar för jag tycker det blir så kallt annars.      Sen är jag rädd om den cremevita rosen.
Lyktan får ochså vara kvar, mamma tyckte om att tända ljus i skymmningen och pappa var mörkrädd.

Jag är med min brukare på en kyrkogård och hjälper vaktmästaren där. Idag skulle vi ta bort kransar och plantera penséer på dom gravar som församlingen sköter. Nu är hon dock lite snabb ibland och råkade ta kransen från en annan grav. Men som tur va så var det en "gammal" grav, senast begravda på 40 talet så vaktmästaren sa att det inte gjorde något =) Det kan liksom hända av misstag oxå =)

Jo, det kan säkert vara så oxå…..men känslan blev ju densamma i mig ändå!

Tror det är känsligare om det är nyare grav. Hade det varit så hade vi nog fått återställa det som det var, men denna gjorde det inte så mycket, snarare tvärt om sa vaktmästaren, nu är det klart för den som sköter graven att plantera det den vill =)

Blev säkert jättefint!

Blir kanske annorlunda med tiden men jag är inte där än!

Jag förstår dig =)

Det tar tid att gå vidare. Små steg som blir till längre sträckor med tiden. Tror inte man ska ha bråttom utan låta det ta den tid det tar!

Kram till dig, Elize

Kram till dig med och jag förstår dig verkligen. Bara tanken på att något skulle hända något med någon av mina döttrar kan få mig att gråta. Jag är helt säker på att det värsta som kan hända mig är att något händer mina barn =) Mina barn och numera oxå mitt barnbarn är det heligaste jag har som jag skulle kunna gå genom eld och vatten för =)

Känns som om det värsta har hänt och att inget kan bli värre än så här!

Förstår dig verkligen. Hade du kunnat byta med henne hade du gjort det är jag helt säker på =)

Kramar till dig Alexej!

Tack:)

Vi är nog alla ganska skadade…