Visst är du normal! Hur kan du tro nåt annat?

Jag tror inte att man kan glömma/komma över sorgen och bara minnas det positiva. Sorgen är en del av livet.. Och det är ju en förlust, en som kan svida rätt rejält. En del av mina sorger har jag kvar som ett vemod, andra är som öppna sår.

Det enda man kan göra är att gå vidare, att försöka att inte låta sorgen äta upp en och sluka en med hull och hår. Tiden och lvet går vidare, vare sig man vill eller inte. Och förr eller senare kan man tänka på de man har misst utan att falla ihop i bitar..

Jag gråter, svär och förbannar, minns, älskar, blir arg och gråter ännu mer.. Sen får tiden göra sitt. För vad jag än gör kommer dom inte tillbaka..

Jag förlorade min kille för 3,5 år sedan. Sorgen har minskad men saknaden är den samma. Allting känns fortfarande som en stor och onödig mardröm.

Det är svårt att begripa att någon är borta, borta för alltid.

Kram:)

#0 Jag känner att ingenting är mera normalt än den, att man känner sorg och saknad efter någon som har varit känslomässigt närstående i livet.

Jag känner ibland ännu svindande saknad efter en man som hastigt dog över 9 år sedan. Vi skulle gifta oss…men vi hann inte. Jag har inom mig gått vidare i livet och inte "ältar" hans bortgång, men i verkliget är helt annat. Jag inte har kunnat ens tänka tanken att bor ihop med någon. När det har blivit aktuellt i relationer vad jag sedan har haft, har jag dragit mig ur av förhållandet och valt leva ensam.

Kram till er alla. Pirkko,lino

Tack för alla svar och att ni delade mer er  

#3 Vi skulle också gifta oss, fast vi hann inte.

KRAM på er!

Hej!!!

Vill börja med att beklaga. Att förlora någon man älskar är inte lätt. Min mamma dog för två månader sedan så jag är i min sorgebearbetning. När det kommer kännas bättre vet jag inte men jag går på min känsla och intuition. Tror det blir bäst så. När det kommer att kännas bättre för dig finnas nog inget svar på. Han kommer alltid att finnas med dig och du kan prata med han när du vill.  Men det kommer en dag då du känner att du kan gå vidare.

Vill ge dig två boktips samt bra websida. www.sorg.se

På den sidan kan du läsa ett utdrag ur boken "Sorgebearbetning" av John W James coh Russel Freidman. Där kan du även beställa den. Har köpt den efter jag läste utdraget från boken. Den verkar vettig och tror att den kan kanske vara till hjälp.

Nästa bok

"Jag tänker på henne hundra gånger om dan- nio röster om sorg" av Inger Östman Isbn 91-526 -2897-3. I den boken finns en dikt som jag har på min blogg här som jag har med mig och läser en gång om dagen.

Hoppas det kan vara något för dig.

Kram Lisa

Åh tack för boktipsen. Usch två månader sedan bara… och MAMMA. Jag beklagar din sorg också.. Bara tanken på att jag en dag också kommer att förlora min mor, usch.. den dagen ser jag inte fram emot!

Ja det kanske kommer en dag då man känner att man släppa sorgen på ett annat sätt och gå vidare.

jag ska kolla in länken också. tack

kram

Lova mig, fundera inte på det. När den dagen kommer blir det var det blir. Men Mamma är inget lätt att förlora. Saknaden är värst. Man kommer på sig att man är påväg att ringa henne ibland för att berätta något, sen kommer man på att det inte går. Det är skumt och jobbigt. Men så har du säkert haft det nu med. Mamma är mamma…..

Tror nog att sorgen av någon alltid kommer att finnas, men att det blir på något vis lättare med tiden. Saknaden kommer alltid att finnas där men man får glädjas över de goda minnerna och saker man gjort och upplevt ihop. Sen att man vågar leva vidare tror jag är viktigt för de kommer ändå att finnas med en. Mamma finns med mig precis som din man gör med dig.

En dag i taget, man få inte ta något mer.

Kram Lisa