Jag blev inspirerad av tatsjas rubrik: SORGENS SKEPNAD och ville skriva om sorgen.

 Det här är den sorgen jag känt/känner för min bortgågne pojkvän. Jag skrev den på 5 minuter, så den är inte renskriven, men varsågoda ändå och hoppas att den kan hjälpa till i sorgen på något sätt. kram

Sorgens skepnad

drar över mig

som en tung grå militärfilt

som tynger mina värkande axlar

Den tar jag på mig då och då

när minnet av dig vill blekna

Det regnar på mig

Jag står ensam

ute i en skog

där kyla råder

och regndropparna faller på min kropp

och genomsurar mig

Mina barfota fötter står i en träsk

där iglarna vill åt mitt blod

Det gör ont i hela min kropp

och jag vill därifrån

…men jag kommer ingenstans

Jag vill skrika mig bort

…hem

hem till min värme

och till dig, mitt ljus.