Fy vad hemskt! Stackars mäniskor.. Kan inte föreställa mig hur den sorgen måste kännas…

Men varför? Varför sker olyckor? Olyckor är bara meningslösa, utan innehåll… Finns nog ingen orsak, de bara händer..

Känner även till denna familj, och samma tanke slår mig.. HUR ska dom klara det? M var ju den stora manliga förebilden P hade kvar… och nu är även han borta,,,, hur grymt får livet vara egentligen? och hur tar sig en familj upp ur denna svarta grop som dom nu kommer befinna sig i ett långt tag framöver? Det gör ont att stå sidan om och inte veta vad man ska säga…. eller agera…. får sånt här ens hända?! fyfan! rent ut sagt! :/

Har varit och träffat mamman. Hon är arg. Det kan man begripa få samma svar på sjukhuset som hon fick för ett år sen att där inte finns något att göra. Ikväll träffas många av kompisarna på lite olika ställe. Man hoppas det ska ge lite tröst. Inga dumma kommenterar som kom när olyckan precis hade hänt. En vuxen man står och säjer att det är lika gott åt han. Man blir så förbannade på han och hela situationen. Det skulle inte behöva hända. Kompisarna blir både ledsna och arga på han som sa det. Igår var jag mycket ledsen. Jag tänkte mycket på mina barn om det skulle hända dom något. Man kan inte förstå något av det. Först pappan och sen sonen. Det är skönt att man kan få skriva av sig lite, man behöver få göra detta.

Jag ser att här i sajten brottas flera med samma tankar som jag.

 Förstår dig Snuttis och ger empati i tankarna. Jag själv försöker förstå, och sammagång trösta andra, trots att jag förståt inte ens själv. Mycket nära vän till mig och mina barn hastigt miste sin hustru, 41 år och deras barn sin mamma, döttrar 8 och 9 år gamla. Allting känns bara så overkligt. Nästa vecka är hennes begravningsdag.

Jag skickar styrkekramar till er alla som har sorglig sinnestämning just nu. Pirkko,lino

Varför tyckte mannen att det var lika gott? Vilken jä-la kommentar!

Sorg är fruktansvärt, det tär så in i bomben.. Djupt, djupt in i själen sitter såren. Ibland blir det bättre, ibland inte. Saknaden är som det värsta rivjärnet.

"Det är som man säger man ska ta till vara på den tid man har för man vet aldrig när den tar slut"

Ja vad hemskt att vi som lever inte bättre kan ta reda på tiden och njuta av livet, våga göra det vi vill, våga vara oss själva i alla situationer. (tänker på mig och många andra)

Jag känner själv att vissa dagar låter jag bara flyta förbi, inte bara dagar, men även månader.

Det är som att ha på kranen och inte ta tillvara på vattnet.

En dag tar ju vattnet slut, men man vet bara inte när, och då är det bra att ha tagit tillvara på vattnet.

Jag önskar jag kunde leva i nuet, leva varje dag som om det vore den sista, att våga göra allt man drömmer om osv.

Ja.. det var lite om mina funderingar. kram

Idag har det varit begravning. Min son sa att kyrkan var full med folk. Mycket blommor. Nu vet jag iallafall att min son har gråtit, han har inte visat någonting innan. jag har sagt till han att han ska visa sina känslor men det är svårt när då inte brodern till han som är död visar något. Kompisarna är 15-16 år det är precis som att man som kille inte ska visa sina känslor, men vad jag förstod så grät de flesta idag. Ska köra upp till kyrkogården lite senare och titta på blommorna, då lär där nog komma en del tårar.

Bara ett litet tillägg Sonja Alden sjunger en vacker sång som heter En del är vackra när de dör. Den säger en hel del.