Jag känner igen detta.. Min pappa var 100 mil från mig när han blev sjuk och jag hade ingen möjlighet att åka upp. Man känner sig verkligen maktlös och hjälplös.. Men vad kan man egentligen göra?

Att allt går så fort blir en chock, man hänger inte med och inser att tiden är alltför kort.

Kan du nå honom via telefon?

Hej Skruttis.

Gud vad hemskt… han du träffa honom? 

Det är hemskt att bo långt borta o inte kunna hjälpa till.. fast vad kan man göra inget…

Nej tyvärr, tfn funkar inte för han är förvirrad och klar korta stunder.

För tre månader sedan var han helt okej.

Då trillade han ner i en smörjgrop vid bilbesiktiningen, bröt 4 revben o slog i huvet. Efter detta har han sakta börjat se saker o blivit virrig och för 5 v så togs han in på sjukhus, där trillar han o slår huvudet så illa att han får två hjärnblödningar.

Blir opererad men blir inte bättre. Nu ligger han, äter inte o dricker knappt. Han magrar väldigt fort sa sköterskan jag pratade med idag på tfn.

Jag besökte honom förra veckan och då var han klar i huvudet då o då men har mycket oro o ångest . Jag fick idag höra att det inte går bra som sköterskan sa att han har givit upp de sista dagarna..så det är bara att vänta nu.. jag flyger dit vid tecken på försämring.

Jag ber faktiskt att han får gå o slippa lida..buddhina

Nej, jag hann inte.. Men min syster och min bror var där så han var inte ensam. På ett sätt tror jag att det var till det bästa.. För om jag hade varit med hade jag nog velat följa med honom. Saknar honom gränslöst! Fast jag har ännu inte sörjt.. Släpper jag lös det så är jag rädd att jag aldrig kliver upp ur det mörkret. Så jag stänger det inne.. Inte bra det vet jag men det är effektivt..

Vilken massa olyckliga händelser för din pappa då!  Förstår att det svider.. att du inte hänger med. Och att du vill att han ska slippa lida.. Så tänkte även jag. Ibland kände jag mig som en mördare nästan.. Men det var av den djupaste omtanke och kärlek.

Så jag vet vad du går igenom.. Dagarna känns långa som år men de går så fort, fort och ändå räcker inte tiden till..

Vad tråkigt att du inte han och vilken tur att han slapp dö ensam.Jag förstår att du saknar honom så mycket..Sorgen verkar fruktansvärt skrämmande innan man har börjat släppa ut den..sen känns det lite bättre när man inte är som en tryck kokare inuti.

Jag det var en massa olyckor för min pappa och hans fru ser inte det jag ser, hon hoppas och tror att det ska bli bättre snart. Det är så sorgligt att höra men hoppet är ju det sista som går och dets ka man få ha kvar så länge det finns..

Idag får min pappa flytta från sjukhuset till ett tillfälligt boende medans han väntar på plats på ett äldre boende..jag hoppas verkligen personalen där har mer tid för de gamla, det säger dom i alla fall men vi får se..

men jag hoppas han får dö så snabbt som möjligt för nu svälter han sakta ihjäl..och det är hemskt..

kram   buddhina

Tror han kommer att få det bra på ett äldreboende.. Där brukar dom har mer tid och är mer "mänskliga". Det är i alla fall min erfarenhet.

Ofta har man skygglappar för att det blir för tungt annars, man orkar inte ta in och inse hur situationen egentligen är. Det är nog en försvarsmekanism..

  tack för att du ! svarar.. så skönt att skriva om detta nånstans!

Ja jag tror han får det bättre oxo. Pratade med dom idag o dom sa att han var GLAD!!

Helt otroligt, Gud kankse inte vill ha hem honom nu som jag trodde..??

Han får hjälp att sitta upp i rullstol och dricker visst mycket nu men äter dåligt.. det är bara att hänga med i svängarna.. jag trodde han var på väg..

kram buddhina

Klart jag svarar.. :-)  Har varit borta ett tag då min dator la av men nu verkar den fungera igen. Det var visst brandväggen som ställde till det för mig.

Han kan nog ha en tid kvar, sånt vet man inte. Min pappa blev också piggare när han kom "på hemmet". Andra mäniskor i samma sits, personal som tog det lungt och hade tid. Det var en katt som var där och smög.. Kaffe och god mat. Han trivdes.. :-)

Så jag tror inte att du ska tro att det inte blir bra med boendet. Ge det en tid ska du se att det inte alls är som du tänkt dig.
(hoppas jag!  )

Hej. Ja jag tror detta blir bättre för honom. Nä omöjligt att veta hur lång tid som är kvar.Vi ska åka dit i juni igen. Han är glad are säger personalen o får komma upp o sitta i rullstol flera ggr per dag , vid fint väder ut på en altan oxo.Han är mycket lugnare men förvirrad..jag är glad att han har det bättre inombords nu. kram buddhina

Skönt att höra. Är själen lugn så plågas dom inte så mycket av demensen, tror jag. Så var det för pappa i alla fall.