Ojj vad jag känner igen mig i det du skriver, men jag saknar min bror.

*styrke-kramar*

Jag blir lite avundsjuk faktiskt, önskar att jag kunde sörja så.. Eller sörja alls rättare sagt.

#2. Skickar en kram…

Tack för den.. :-)

Det är bara att jag är rätt nollställd när det gäller min mammas bortgång. Vi hade ett komplicerat förhållande och i samma stund hon dog kände jag bara en stor, stor känsla av frid, ett äntligen.
Har haft lite dåligt samvete för det men.. Nu känner jag liksom ingenting, det är 10 år sen och jag har fortfarande samma känsla av lugn och ro.

Jag kan sakna en del av hennes personlighet ibland men inget mer.

#4. Vet du, min mamma var alkoholist och hade varit det sedan jag föddes till 8 månader innan hon dog. Den sista av hennes tid med oss blev den bästa i mitt liv.

Hon visade sitt rätta jag och hela hon mjuknade och hon blev ödmjuk. Om hon inte hade fått lungcancer så hade hon aldrig blivit nykter, hon hade supit ihjäl sig.

Mina barn fick en mormor och jag fick en mamma som jag aldrig hade haft.

Jag saknar henne som den människa som jag lärde känna den sista tiden i hennes liv :)

Vi fick ett bra avslut och vi pratade mycket och öppet.

Det är det jag saknar idag… livet 8 månader innan hon dog

/Malin

Min mamma lever men jag har svårt att tänka mig att hon ska gå bort en dag. Man tror på något sätt att de alltid ska finnas där för en. Det är som jag har sagt någon gång. Jag är inte själv rädd för att dö men min mamma får inte dö. Jag är helt säker på att jag kommer känna precis som du.

En kram till dig

Mamma… slutar jag någonsin att sakna dig?!

Idag är en "sån" dag…

/Malin

Vet också hur sorg känns….förlorade min syster när jag var 4, min mamma när jag var 14 och min älskade dotter när jag var i v 21(för två veckorsen).
*Skickar en massa kramar*

Saknar min mamma med. Den 9/7 är det fyra månader sedan hon dog. Tänker på henne varje dag men hon finns med mig fast i en annan form nu. Blir glad när jag tänker på henne för det finns så mycket glädje och härliga stunder att minnas. Stod min mamma mycket nära och gjort mycket skoj med henne. Är glad över allt jag fått uppleva med henne. Men saknaden finns där med mig men jag känner att livet börja så saktliga gå vidare. Bär med mig en dikt i mobilen, som jag hittat å när jag läser den så vet jag att hon är med mig hela tiden. Det gör ändå saknaden hanterbar för att hon är ändå med.

Så jag vet hur det känns att vara utan sin mamma och hur saknaden känns. Jag tror att man aldrig kommer att sluta sakna någon som stått en så nära.

Kram Lisa