nej det är det inte de har ju varit familje medlemmar

Absolut inte, det är ju någon som du har älskat ju och som har älskat dig, som nu är borta.

 Jag har själv storgråtigt i flera timmar när mina råttor oväntat fick avlivas pga sjukdom, samt när två-tre undulater dog oväntat här hemma. I vissa av de lägena har bekanta fått komma och hjälpt mig göra rent efter dem i bur osv, eftersom jag inte orkat med det själv. Samt hjälpt mig åka ut och begrava dem i skogen (har ingen trädgård, så jag kunde inte begrava undulaterna där).

Man sörjer på olika sätt. En del bär det innombords och andra visar öppet. Inget är fel.

Jag är en sådan som gråter hysteriskt, men min yngste son, bär det innobords. Sen kan han gråta i sin ensamhet.

Tårar är ingen måttstock på hur mycket/lite man sörjer och saknar. En del gråter, andra inte.. Alla (?) gråter i sin ensamhet.. Så tror jag.

Oavsett vem som dör betyder det avsked. Avsked från en gemensan tid. Det är alltid smärtsamt.

Det är verkligen inte töntigt att gråta när man har mist ett djur. Jag har själv mist 2 katter och det var mycket tårar för hela familjen. Jag har en hund som är 12 år som har sina krämpor. Man är glad så länge han mår bra men man vet om att det kan komma när som han blir dålig. Jag kan redan bli ledsen för detta men man får försöka tänka på att han mår bra nu.

Jag grät som en tok för min råtta som dog för en månad sen. Jag grät inte alls när min 13åriga katt dom i cancer, för då höll jag det inne. Jag vart mest chockad över att mitt fina föl dog i kolik innan hon ens var 1år.

Alla hanterar olika saker på olika sett pga av hur man mår vid tillfället och hur länge man har fått förbereda sig på bortgången.

Att förlora någon man älskar gör så ont i själen att det inte går att beskriva. Mitt liv förändrades den dagen jag tog bort min älskade lucifer. Jag gråter varje dag av saknad och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Det finns ingen som kan mäta sig med Lucifer och det gör så fruktansvärt ont i själen att det hugger i hjärtat.

Ingen kan tala om för dig hur du ska må och känna och framför inte vad som är okej att sörja.  Det kan bara ditt hjärta svara på!

kram

jätte gulligt av er alla tack

Det värsta jag vet, som en del säger. Det är väl inget, det var ju bara en hund. Skaffa en ny, vet jag. Blir så arg och ledsen när jag hör detta.

Min Avatar är min älskade tax Pento, som gick bort för 1,5 år sedan, hela 16 år. Han var inte bara hund, utan en familjemedlem, min lille kille. Så kär av alla.

Sorgen, oavsett vad man mist, är nog lika för alla.

Så att sörja ett kärt djur, är absolut inget fel

Nej det tycker jag inte är alls töntigt. Man fäster sig så mycket vid djur och dom betyder så otroligt mycket för en.

**Absolut inte!
**Jag har gråtit över alla mina djur.
När mina hamstrar dog.
När min katt Totte blev påkörd, usch det var så hemskt..
Djuren betyder så mycket för en och ibland tycker man helt enkelt att det var ens bästa vän.

När Totte precis hade dött, kom det fram en tjej till mig och sa ''men du, alltså det var ju bara en katt.''
Då kände jag bara **hur har någon mage och säga sådär!?
**En person som verkligen inte sörjer/bryr sig om när sitt djur dör, inte ens en liten tår eller att man kanske vill ta det lugnt, den ska verkligen inte ha djur, tycker jag!

Du ska se att ditt marsvin har det jättebra, studsar runt på molnen och äter gott smaskigt hö.

Kram /Linda

Djur eller människa, dom har alltid satt en plats i ens hjärta…Min dotters kanin, var vi tvungen att avliva pga. att han blev förlamad i bakdelen…Vi stod där å grät, jag grät i dagar efter det å än i dag gör det ont, men känner oxå en glädje att jag fått lära känna denna underbara lilla kanin..Helt naturligt att sörja, en kär familjemedlem…

Igår pratade vi med en bekant om min älskade Tax Pento. Han har snart varit borta i 2 år. Lovar tårarna kom, saknaden finns där hela tiden. Sen stod hon och jag där och höll om varandra, medan tårarna trillade.

Pento var inte bara en hund, han var en familjemedlem. Min lille kille. Så att gråta för djur är rätt.

De som säger att det var ju bara en hund, skaffa dig en ny, saknar empati och jag är glad att de själva inte har djur.

Jag hade en papillon som hette Totte. Han blev sjuk då han var tre år, perinalbrock på tarmen. Jag opererade honom två gånger, sen blev han sjuk en tredje gång. Vi orkade inte mera, varken Totte eller jag, så i juni förra året tvingades jag ta det svåraste beslut jag tagit i mitt liv. Jag lät Totte somna in för alltid. Han var då bara sex år.

Huset blev så tomt, ingen som väntade då man kom hem. Jag hade förlorat min allra bästa kompis…

I januari i år bestämde jag mej för att skaffa en ny hund. Då kom Lilla Anna in i mitt liv. En blyg och skygg liten papillondam. Hon skulle vara hos mej på prov. Hon var här fyra timmar, sen smet hon under staketet och försvann…

Jag letar ännu, jag sörjer Totte och jag kan inte sluta gråta. Vet inte om en tredje hund kan ersätta Totte och Lilla Anna. Vet inte ens om jag vågar…

Kram till er…

Tänd ett ljus för ALLA husdjur….

Nej, det är inte alls töntigt. Det handlar ju om kärlek och känslor.

När jag skulle avliva min mellan-pinschertik pga att hon fåt cancer så många gånger, så grät jag hejdlöst. Till och med veterinärerna fick trösta mig. Och jag grät oavbrutet i säkert 2-3 dagar.

Men då fick jag ut min sorg. Jag tror det är bra för själen  att gråta ut. Gråt bara gråt!

jag tycker det inte är töntigt alls. Djuret blir ju ändå en familjemedlem. Jag kommer ihåg när jag fick avliva min råtta och jag grät väldigt länge. Det var hemskt. Men sen efter jag hade gråtit så mycket så kunde jag inte gråta mer. Det va som om jag inte hade några tårar kvar. Jag grät inte på ett helt år efter det.

Visst blir djuren en i familjen! Blir dom inte det ska man nog inte ha djur, tror jag. Man älskar dom ju för det dom är..

Jag blir lika ledsen varje gång jag förlorar ett djur, eller om djuret bara flyttar ifrån mig för att det är en sorg i sig.
Djuren är ens bästa vän och man älskar ju det.

Jag håller med…

Kram till Er

Totte,

En skällande vovve

i solens sken

Följer en fjäril

på springande ben

En bild av livet

när det är som bäst

Men du lille

blev en kortvarig gäst

Kanske vi möts

en gång igen

Och du blir åter igen

min allra Bästa Vän

Din matte

Det är töntigare att inte gråta ju. Man fisar att man saknar sin vän.

Mina djurs hjärtslag är mina…

Har du bara ett marsvin nu, eller hade du bara ett?

Om du bara har ett marsvin kvar måste du köpa en ny kompis, en lag gjordes om det 2003 av jordbruksverket, inget marsvin mår bra att gå ensamt.
Förlåt, men kämpar för alla marsvin att de ska ha en kompis.

Vila i frid ***

Att gråta för djur är mänskligt. Sen finns det de som inte visar det direkt. Har en son som bär det innobords, men när vi miste vår tax, hörde jag honom på kvällen i sin ensamhet. Han drar sig undan med sorgen.

Jag grät öppet.

det är verkligen inte töntigt att grina om ett djur dör, jag grinar jämnt när något kärt djur har dött ifrån mig. det är ju familjemedlemar.

Det är appsolut inte töntigt att gråta!!! jag gör det ibland oxå.

I så fall är jag den töntigaste av alla. Jag förlorade min hund i onsdags och jag gråter mycket för jag saknar henne enormt.

#29

Då man förlorar en hund, förlorar man sin allra bästa vän.

Gråt på Du bara…

Varma kramar från Sisa

Gråt över era kära djur, oavsett om det är hund eller råtta. De är lika värda och saknade som alla kära.

#30 Tack!

Klart det är töntigt. Jag grät i flera timmar när vi var tvungna att avliva våran häst för 8 månader sen och jag kan fortfarande gråta över han.

#29 Vår hund avlivades för 17 dagar sem och jag gråter fortfarande!

Isåfall är min pappa som är 50 år töntig. För han grät när han bestämde sig för att avliva hunden.

Saknar hunden så otroligt mycket…

Men herregud inte är det töntigt att gråta för att man mist sitt husdjur den tanken är helt absurd. Jag är 47 år och min sambo körde över vår lilla katt Gizmo i fredags jag är väldigt deprimerad just nu har gråtit som tusan. Han var bara 2 år gammal och världens goaste katt han fanns vid min sida varje dag han tittade vart jag var och jag vart han var …..  Jag går hemma hela dagarna då jag har en sjukdom och katten har gjort att jag faktiskt känt mig bättre och orkat leva med min värk men just nu har jag mer värk än någonsin både fysisk och psykisk smärta. Har begravt den kära familje medlemmen på gården gjort en liten låda som han ligger i samt en minnessten. Ni kan se honom på youtube det är den orange vita som är Gizmo den svarta heter Findus. Med vänlig hälsning Michael Petersson

http://www.youtube.com/watch?v=Urimb7y

http://www.youtube.com/watch?v=49maYyJ67Mw&feature=relate

Första länken blev tydligen fel här är en rättelse

http://www.youtube.com/watch?v=Urimb7yPG8g

#35 Men jösses! Var det en olyckshändelse? Fruktansvärt. Nu har du både sorg och upplevelse av en traumatisk händelse att ta dig igenom. Jag förstår att din värk och sjukdom ökar. Det gör det när man är deprimerad. Vad säger din sambo om det hela?  Jag ska begrava min saluki Cissi också så fort jag fått askan. Det känns bättre när man har en grav som man kan fixa till. Jag skänker också pengar till Forska utan djurförsök. Då får jag ett gåvobevis i djurets namn. Det känns bra tycker jag. Jag gjorde det när min siames Isa dog för två år sedan. Jag lider med dig och hoppas att du får bra stöd av någon i din närhet. Tur att du har fler katter.

Hej tack för medlidandet jo det var en olyckshändelse sambon hade väl bråttom till jobbet antar jag själv såg jag inte det hela.Jag ropade sedan på katten och han kom och lade sig bredvid mig.Ja vad ska hon säga? Jag som är hemma hela dagarna har ju fäst mig riktigt vid katten. Nästa katt ska jag skrämma med vatten varje gång jag ser att den kommer ta plats under bilen eller på gatan. Vet ej om det fungerar men värt ett försök.Mycket fint det där med gåvobevis till djuren. Synd att det inte finns en fond där man kan bli beviljad pengar vid sådana här incidenter jag menar en operation kostar ju hemskt hemskt mycket pengar.Jag fattar inte att man kunde vara så dum att man hade katterna oförsäkrade klandrar mig så förbannat över detta. Nu är den svarta i alla fall försäkrad. Jag beklagar din stora förlust sådant här är hemskt känns som man åldras 10 år på nolltid man blir tom inuti jag kunde inte äta på några dagar kände mig helt enkelt dödsjuk. …… Detta var den tråkigaste midsommar jag upplevt men som de säger efter regn kommer solsken fast det lär dröjja… Mvh//Michael Petersson Nybro

#39 Jo, en försäkring är bra att ha. Ett annat alternativ kan vara att ha en rastgård till dem och att de är innekatter. Påkörda katter är ju allt för vanligt. Jag har en rastgård till mina katter och de trivs bra med det.

Jo, jag har faktiskt hört talas om en fond som hjälper till när ägaren inte har råd med veterinärvård. Tyvärr minns jag inte namnet nu men sök på nätet så kanske du hittat något. Djurens Rätt har Chickas minnesfond men i vilken utsträckning den kan användas till detta vet inte jag. Det är Siw Ågren i kalmar som håller i den fonden.

Jag hoppas du ska må bättre snart. Försök tänka på det positiva med katten. Jag försöker tänka på allt kul vi gjorde ihop, Cissi och jag och på hennes egenheter. Hon hade en hel del grejer för sig. Men man måste få sörja annars går det aldrig över.

Hej okey tack för goda råd men en rastgård måste vara stor då om inte katten ska rymma hittade ni ritningar eller  byggde ni på fri hand ?  Bor du i Kalmar Län ? mmmmm ja idag orkar jag i alla fall klippa gräset ska ge mig på häcken oxå allt är vildvuxet nu Mvh//Michael

#41 Jag bor inte i kalmar län.

Jag byggde rastgården utan ritning. Det är tak på den så rymma kan dom inte om dom nu skulle vilja det. Hur stor rastgården blir bestämmer man ju själv. Min rastgård är mycket enkel. Det är stolpar i marken och nät runtom. Den är mot köksfönstret så på sommaren går de ut och in som dom själva vill. Där finns klättermöjligheter och de kan äta gräs. Det är bara huskatten som vill vara ute på vintern då föredrar orientalerna att vara inne.

Jättebra att du orkar ta dig för något. Det hjälper.

om det skulle vara töntigt så är jag någ ganska töntig.

För ungefär 2½ månader sen så fick min älskings häst Tinka Viking ett föl. det fölet skulle jag få, jag hade redan ett namn åt den han skulle hetta Varning Viking. han var jätte söt! nästa dag gick jag ut i stallet för att kolla till han och Tinka. jag blev liv rädd när jag hittade han utslagen i boxen, vi kämpade för hans liv i många timmar men vi kunnde inte rädda han.

jag gråter varje dag för han, när jag ser hans halv syskon, så gråter jag. 

han var mitt ljus i livet, de som skulle finnas där för mig…

#43 Livet är bra orättvist!  Verkligen tragiskt. Hoppas du får ett annat föl i framtiden. Kanske Tinka Viking kan få fler föl?

#44 nä vi ska inte betäka om henne :/

Vet en del människor som är helt okänsliga. Vi hade en sådan granne. Han var djurhatare. När vi var tvungna att ta bort en av våra hundar, så fick vi höra att vi var löjliga, det är ju bara att skaffa ny hund. Sen borde alla hundar och katter förbjudas.

Han var inte rädd för hundar, utan tyckte bara inte om dem. Vår ena tax, vägrade hälsa på honom och stod en bit ifrån och småmorrade istället.

Hans sambo hade katt och en dag hittade hon honom i diket, påkörd. Kommentaren från honom var att skönt, nu var man av med honom. Jag lovar sambon dumpade honom snabbt sen.

Han sa själv att han hatade alla djur. Denna karl kunde inte känna empati.

Så gråt på för era älsklingar, det är mänskligt.

#46 Ja den karln hade man ju dumpat rätt snart!

Så knasiga är tack och lov inte de flesta människor även om de inte är intresserade av djur. Det kan ju varit något mer fel på honom.

#47 Ja, det måste ha varit något fel på honom . Han kunde absolut inte känna empati för någon. Sen skulle allt kretsa omkring honom.

Det ar inte minsta tontigt 100% INTE TONTIGT

ett djur e inte bara ett djur…jag skulle (arligt talat) grata lika mycke som om nan i familjen dog(assa mannsika)

nar katten miss dog hon blev paokrd av en javel som va sjuk i huvet nar jag horde att han sa: da tror jag din katt har blitt pakord..haha… o log!   jag borja skrika jag kunde inte styra mej sjalv jag visste inte va jag gjorde jag sprang upp o ner i trappan jag slangde saker i mitt rumm vi hade en fin begravning for hon nssta dag nar jag vakna tankte jag oj vilken hemsk drom jag dromde att min katt miss hade dott o sa tankte jag…men hon va dod men jag va inte 100%sa jag gick ner o ropa pa hon och ute men ingen kom de tog mej iaf 3 veckor innan jag fatta att hon va dod

Nar Sessan dog…jag va i usa (som jag e nu) och min syrra dromde som om hon va synsk (detta e verklien verklien konstit) och frga mamma o pappa hela tiden om sessan va bra dom sa jaaah…hon e nogg okej…sen en vecka efter strax innan vi skulle aka hem sa mamma sessan e dod hon blev pakord jag grat pa flygplatsen och i over en vecka nar jag kom hem kandes allt sa tomt :' (

nar kaninen noa dog…. vi skulle aka o kastrera han da vetten sa att han va sjuk sa dom inte vaga operara…in i ett rum sitta me han o gosa en sissta gang jag grat o grat sen fick jag ga in i ett rumm se noa gosa me han en stund…sen de sissta jag sag av han va genom en springa genom dorren de va de allra sissta jag NANSIN skulle fa se honom :'(

har mer djur som har dott men orrkar inte prata om alla nu

men klart jag minns dom <3

RIP smulan<3 Ellsa<3 massa kaninungar som fick for daliga hem <3 linus<3 ALSKAR ER GLOMMER ER INTE FINNS I MITT HJARTA 4 EVER