Min mor gick bort helt hastigt för några år sedan. Jag hade då preis fått nytt jobb och fick löfte om att åkahem 2 dgr OM jag tog datorn med mig o jobbade - Det gjorde jag, hmm, säger jag i dag.

Min bror börjademed arvsdelningen o jag ville ta tag i begravningen.

Min bror ville ha den värdefulla fastigheten o jag skulle få kontanter - man gick efter taxeringsvärdet sa min bror - ok, tnkte jag och skrev på.

Min far var otroligt ledsen för det här.

Min far dog 2 år senare - NU ville min bror även ha pappas aktiedepå som var värd ganska mycket.

Jag protesterade men min bror stod på sig o jag sa ja igen, hmm.

NU 2 år efteråt börjar jag att fungera igen. Min bror hånflinar åt mig när jag tar upp hur jag känner - fastigheten är nämnligen värd flera miljonbelopp - jag fick bråkdel i kontanter.

Emellanåt är min bror hur vänlig som helst och vi kan prata om det här, men han har manipulerat mig länge nu- antagligen för att jag skall vara på gott humör

Har fått tag på en otroligt härlig advokat som sett handlingar och menar på att det här var det värsta arvsdiskriminering han någonsin sett under sin långa tid som advokat.

Ringde min bror fr jag ville vara reko - Ojj, så kaxig han var, han riktigt hånflinade åt mig så jag la på luren.

Jag ältar det här hela tiden och frågar mig själv många gånger om dagen hur jag kunde vara så idiotisk o bara låta min bror styra.

KAN reaktionen av sorgen förorsakat att jag inte fungerade??? Kände att jag inte hunnit sörja min mamma för det första eftersom arbetsgivaren krävde att jag jobbade, även begravningsdagen. Jobbet var nytt, så vad gör man?

Pappa dog när han skulle svara i telefon då jag ringde, bara så där

Finns det NÅGON som kan förklara mitt idiotiska handlande för mig.

Jag har förstått att det gått för lång tid för att ndra arvet, men jag vill kunna förstå…