Saknaden kommer vi aldrig ifrån, tror jag. Det man måste försöka är att vårda de goda minnen som man har och vara tacksam för dom. För man kan aldrig någonsin förstå eller acceptera.. Men på nåt sätt måste man gå vidare…

En bamsekram vill jag ge dig, Steffi! Jag kan inte direkt säga att jag förstår, jag har aldrig mist någon riktigt nära, om man inte räknar med när min mamma stack ifrån mig när jag var 11 (hon dog inte, hon flyttade bara..). Önskar er ALL OÄNDLIGT lycka till med framtiden!!! (p.s du är välkommen att snacka med mig)..

Jag förstår och jag vet hur du känner dig… Ställer mig också den frågan. Men på något sätt går det att leva med saknaden och sorgen. Vi måste helt enkelt för våra barns minne….

KRAM

Hej steffi,först vill jag beklaga sorgen,jag vet allt för väl hur svårt det är,min mamma förlorade sin son,jag och mina systrar en bror, den 17e juli blir det 20 år sedan pappa gjick bort. Hur går man vidare i livet?..

jag vet inte vännen. Livet går ju vidare,men själv stannar man till,man finns nånstans där emellan. Min mamma har alltid varit stark,hur hon klarat detta vet jag inte, och fast jag aldrig ser henne gråta,så vet jag att hon gör det i sin ensamhet.

När vi pratade om min bror sisst,så sa hon att livet går ju vidare,man kan inte sluta leva,för alla går en dag bort,

Även om jag förstår detta,så har det varit jätte svårt för mej personligen att släppa taget,alla hanterar sorg på olika sätt, mitt sätt har inte varit det bästa,även om det var värre i början. Jag skriver om min bror ofta,jag skriver till honom ofta, fortfarande gråter jag hejdlöst,och undrar

varför är du inte här?

Hur livet än ter sej,så blir man aldrig bered på att nån man älskar ska gå bort, det gör så ont att skriva dessa rader för sorgen är forfarande så nära…

Jag önskar att jag hade orden som kan trösta dig ,många säger att det vigtigaste är att aldrig glömma, att alltid minnas att forsätta leva,för det är vad den man älskat skulle ha velat. Men säg det till tårarna,till hjärtat..

Gråter nu,förlåt…

Jag hoppas du finner ett sätt att gå vidare i livet,trots din svåra sorg som drabbat  dig och familjen,

många kramar zahra