Ja det kan man fundera både fram och baklänges. Men lycklig undra när jag var det sist glad har jag lättare att vara än lycklig. Vi är ju mitt i en dödsbo delning efter min farbrors fru och han själv oxå så nu har det varit tornado i huvve på mig och alla minnen

Förstår att det har varit en aning kaosaktigt…. Såna delningar är inte roliga att hålla på med. Jag minns när vi hade delningen efter mamma och pappa.. Båda levde till hög ålder, hade varit bönder i hela sitt liv och alltid fullt upp. Jämt vara det någonting med dom..

Sen när vi skulle dela upp hemmet på oss 4 syskon, då rymdes 2 liv i några kartonger!  Kändes märkligt att deras liv bara blev till lte kartonger och några sopsäckar… Livet är bra förgängligt…

Hej Åsa.

Jo, det där känner jag igen och jag har precis samma funderingar, varför minns man sina förluster och sorger så in i h-e? Jag förlorade en sambo för länge sen och hon var med barn…Hon tog livet av sig sen bev min bästa vän ihjälslagen av sin kille. Mina föräldrar har dött osv…Jag har också varit lycklig många gånger i mitt liv men jag minns ändå sorgerna, otroheterna och sveken med en tydlighet jag helst inte skulle vilja

Anders

Ja, det är det trista som biter sig fast av nån skum anledning.. Tänk vad lycklig man skulle vara om man kunde minnas de lyckliga stunderna lika intensivt som de tråkiga,,