Jag förstår hur du tänker.. En skilsmässa kan vara otroligt svår att gå igenom och jag tror inte att din mamma har tagit det beslutet utan att tänka igenom det hela mycket, mycket noga.

Varför man skiljer sig kan bero på många saker och det är inte alltid man kan klä det i ord. Och dessutom så är den egentliga orsaken är mellan dina föräldrar.. Det är svårt för barn och ungdomar att förstå allt som händer och jag tror inte det är meningen att man ska göra det heller. Lika lite som dina föräldrar ska/bör veta allt om dig, ska/bör du veta om dom.

Vuxen kärlek är svår att beskriva och svår att behålla, jag vet att det låter som århundradets klyscha just nu men när du själv är vuxen kommer du att förstå mera. Jag lovar..

Det behöver inte bli så hemskt som du tror.. I slutändan kanske du får lyckligare föräldrar och då kommer både du och din bror att vara lyckligare med. Tänk inte på det som ett slut på något, försök att tänka att det är början på något nytt. Vilket det ju också är..

Okej, tack :) Det hjälpte lite det du skrev.

Men jag är också orolig att dom t.ex. ska hitta någon ny eller så. Vill inte att dom gör det, dom flesta som går igenom detta brukar väl som jag tänker just nu tänka att det kanske finns en chans att dom hittar tillbaka till varandra.

Jag hoppas på det men jag får se hur det blir. Undrar också hur det blir när jag fyller år, till mitt kalas då hela släkten brukar komma.

Jag får se hur det går, men det är så svårt!

Jag förstår att det är många tankar som snurrar runt just nu.. Och konstigt vore det annars! Det är fullt normalt och faktikst bra att du får ur dig skräpet så att du inte bär allt inom dig..

Om dom träffar en ny ligger i framtiden.. Mest troligt kommer dom att göra det, jag vet ju inte hur gamla dina föräldrar är men.. Vill du hellre att dom är ensamna resten av livet då? För det är väldigt, väldigt sällan man hittar tillbaka till varandra när man en gång har delat på sig. Om dom blir lycklig med någon annan om nåt år, skulle du inte tycka att det vore bra då? Tänk om dom ville att du skúlle vara ensam?  Det enda man kan göra är att önska att alla vore glada och lyckliga.. en del gånger är vägen dit både knölig och skumpig, men i slutändan kanske det är värt den brokiga vägen?

Okej jo det är rätt det du skriver men det är så svårt för jag trodde ju att mina föräldrar skulle vara ihop resten av deras liv!

Jag såg upp till dom och tänkte att så vill jag också ha det när jag blir äldre och skaffar familj.

Min pappa är väl 42 och mamma 39. Men det skulle kännas konstigt om jag såg den ena med en annan. Och tänk så hittar inte den andra en ny och då lider den kanske jättemycket när den ser dom andra.

Usch, det är så mycket på en gång :(

Jag förstå hur dina tankar krockar just nu.. men ta en dag i taget. Vad som än händer kommer det inte att hända i dag.. Du kommer att ha tid på dig att smälta allt och bli van din nya situation. För där har dina föräldrar ett jättestort ansvar! De får ju inte köra över dig och din bror, ni måste också få tid att samla tankarna och komma ikapp. För det är ju er skilsmässa också..

Visst tror man att allt ska hålla men tyvärr fungerar det inte alltid så.. Jag har själv delat på mig några gånger och jag kan lova dig: Det är inte kul! Men ibland måste man för att kunna leva och vara lycklig.

Mm jo min mamma sa att hon nog skulle vara lyckligare ensam. Asså med oss också, men inte gift.

Men jag tycker så synd om min pappa för han vill ju inte skilja sig.

Mamma sa att om kankse ett halvår så kanske det skulle varit han som velat skilja sig men det är ju inte säkert. Det är inte kul alls att se sin pappa gråta, mår så himla dåligt :'(

Just nu är läget okej men det är bara jag och min pappa hemma. Men som igår kväll satt vi och åt mat och tittade på en hyrd film precis som vanligt och då började jag nästan gråta när jag tänkte att så kommer det aldrig bli igen!

Sen om vi blir bjudna om t.ex. min mormor och morfar ska ha kalas, kommer min pappa då? För han tillhör ju inte den släkten, det är ju hans svärföräldrar, just nu iaf..

Förstår hur din pappa känner sig.. Det är verkligen inte lätt. Önskar jag kunde hjälpa er på något vis men det går ju inte… Det här måste dom lösa själva.

Hur det kommer att bli på träffar och så är omöjligt att vara på.. Ibland fungerar det så att alla kan samsas och ibland fungerar det inte alls. Jag vet om en familj där farmor är så ledsen för hennes son vill att inte att hon träffar sin gamla svärdotter. Farmor säger: Men jag känner henne ju och hon är mamma till mitt barnbarn. Men sonen är skitförbannad (ursäkta språket) på farmor.. Så där blir det stora, stora bråk.. Och i en del familjer kommer dom alla tillsammans med nya hälfter och nya syskon.. Allt är så olika från familj från familj..

Men det är väldigt viktigt att du pratar med dina föräldrar och även med mormor och morfar, farmor och farfar.. Tala om hur du känner det och hur du vill ha det.. kanske det går, kanske inte.. men om du inte säger något kommer det definitivt inte att gå..

Okej ska försöka ta reda på om mina föräldrar tänkt över detta och isåfall hur dom kommer göra/hur dom vill ha det. Ska också se om jag kan snacka med min mormor/morfar och farmor/farfar.

Jag är också lite så nu för enligt min bror så ska dom ha hela släkten här hemma på min födelsedag för jag vill ju ha den så bra som möjligt då det är min dag.

Men sen så mamma sa att detta året vill hon inte vara med på julafton för varannat år är vi hos mammas släkt å nästa är vi hos pappas och detta året är det med pappas och mamma vill inte känna sig utanför eller något sånt. Så hon sa att typ på dagen att vi skulle vara med henne.

Till saken då att nu på lördag så ska min morbror och hans familj ha fest och det känns jättekonstigt för nu vet nog hela släkten vad som ska hända och jag vill inte att det blir pinsamt eller något sånt. För det verkar som om mina föräldrar ska komma, båda två.

Jag vill heller inte att någon får för sig att snacka skit bakom en.

Tänk på att du inte kan ta på dig ansvaret för vad andra gör/pratar om.. Skitsnack blir det alltid! Det är nästan lag på det tyvärr.. men det brukar gå över efter ett tag. Tänk på att allt som snurrar i ditt huvud just nu, så snurrar det i de andras huvuden också. För jag kan lova dig att det inte är många, om ens någon som vet verkligen varför det har blivit som det har blivit. Alla funderar, pratar, tänker och tror en massa. Det blir så… Det är inte för att göra livet surt för någon, utan det fungerar så.. det fungerar ju så för dig, eller hur?

Det är ännu långt till jul.. du ska se att det kommer att kännas lite mera vant då. Konstigt naturligtvis för det inte är som det brukar men ändå på nåt sätt helt ok..

Ja tyvärr måste jag vänja mig :( Trodde aldrig att JAG skulle bli ett skilsmässobarn. Jaja, tänkte messa en kompis och prata med henne för hennes föräldrar har också skilt sig och dom har hittat nya och har barn och så men jag vet inte riktigt när dom skilde sig men kan ju vara skönt att prata med nån som vet.

får hoppas att alla blir lyckliga i slutändan och att alla kan komma överens :) Tack för hjälpen, du har fått mig att riktigt tänka efter. Tack igen!

Det brukar vara så svart, så svart i början.. och det är ju klart, ingen vet ju hur det kommer att bli!

Bra att du har någon som du kan messa och få lite mer "insiderinformation" av.. :-) 

Vad bra att jag har kunnat hjälpa dig lite! Då blir jag glad..  Det är en svår situatipn som du har hamnat i.. Men du vet ju nu vart vi finns om du vill prata igen. Jag är ju så pass nyfiken av mig att jag gärna vill veta hur det går för dig..

Kram

Hihi, ska klart berätta lite då och då här :)

Åh det är så många saker man blir orolig för, t.ex. nu på torsdag/fredag nån av dagarna så ska vi till liseberg.

Det känns så konstigt att vi ska göra det tillsammans för på något sätt känns det fel.

Jag blir ju ledsen över detta men på något sätt tror jag att det känns.. Jag tror jag känner mig lite lättad faktiskt. Kanske för då behöver man inte oroa sig för att föräldrarna ska skiljas, för nu har det redan hänt och jag tror att dom kommer bli lyckliga till slut iaf.

Känns konstigt att kännas sig lite lättad samtidigt som man förgäves försöker att få ihop dom igen. Men jag får hoppas att alla blir lyckliga =)

Får göra som du sa, ta en dag i taget ;) tror nog det löser sig.

Jag undrar bara hur jag ska berätta det för mina kopisar.. SKa nog berätta det för min ena kompis nu, här över iFokus, för jag tycker dte är lättare såhär än öga mot öga. Vi får se, det fixar sig nog. Åh du har gett mig lite hopp om att man ändå kan bli lycklig till slut :D

Jag tror du kanske känner dig lite lättad för att du har märkt att det inte har varit bra mellan dom? Tysta, bråk, tigande och spända blickar? Nåt har du säkert känt av.. det tror jag.

Jag tror absolut att alla kommer att bli lyckliga! Särskilt du och din bror på julafton.. Tänk vad dom ska smöra för er bara för att det är som det är.. haha

Allvarligt så tror jag att allt kommer att fixa sig.. Det är nu i början det känns lite knepigt för dig.

Vad bra att du berättar sen.. Dom som känner mig vet hur vansinnigt nyfikan jag kan vara.  Jag bara är sån liksom..

Ok, får se med tiden hur det blir :)

Om man ska se något positivt i det så är min pappa pälsallergiker men vi har 2 kaniner i källaren. Jag får inte ha fler.. Men om mamma flyttar så kanske jag kan ha djur där också :D

För hon gillar också djur jättemycket så något positivt kan det vara. Får bara hoppas jag får ha djur där då ^^

Hihi det hoppas jag att dom gör på julafton =D

Jo asså mamma jobbade en vecka till när hon igentligen skulle ha semester och hon sa att det var för att dom var för få, det kanske var sant men sen var det för skilsmässan också men det visste ju inte jag och min bror. Så man kan ju ha tänkt något men jag trodde verkligen inte att något sådant skulle hända!

För innan när dom har bråkat så har min bror och jag frågat om dom ska skiljas eftersom dom bråkade men dom sa ju nej och sa att båda är envisa men dom älskar varandra. Så men det måste ju ha ändrat sig.

Jajja, får hoppas att dom senare kan umgås normalt för vissa kan ju inte det.

Haha jo jag är också väldigt nyfiken av mig :D

Ibland fungerar det inte fast att man älskar varandra.. Ofta är det inte själva kärleken som är problemet, det är den grå vardagen som kan knäcka den bästa av viljor.. Så det är ingen garanti bara för att man älskar någon. Du ska inte tro att det är så lätt att vara vuxen alla gånger.. Det kan vara ett rejält krångel!

Du får väl bearbeta dom lite före jul… Kanske fråga hur många kaninburar som ryms? hihi

Jag tror också att det ordnar sig, det brukar göra det… Du verkar vara en smart tjej med huvudet på skaft så jag känner mig inte så orolig för din skull. 

Jo jag har märkt att det kan vara svårt :/ Tyvärr..

Haha ja det får jag göra :DD

Ja dom kan nog iaf umgås utan att bråka för dom ungås ju nu och sover fortfarande tsm  För min brorsa undrade om pappa sov på soffan

Haha tack =) Men jag känner mig mycket gladare och mer hoppfull nu, och de e tack vare dig! :D

Glad jag har kunnat gjort nån nytta.. :) Jag ska verkligen hålla tummen för dig!

Kramar

Vilken bra tråd. Tack Skuttis och lycka till Hatzparken. Efter regnet kommer solen…

Va?? Vad har jag nu gjort..?

#18 Hihi ja det hoppas jag, faktiskt just nu regnar det hos oss :P

Så jag hoppas på sol ;D

#19 Du svarade så bra:)

Mina föräldrar skilde sig också när jag var typ 12 år och det var hemskt. Nu är det mina barn som är skilsmässabarn:(

*21 Ah .. du menade så! Tack!