
In memorian
Jag vill berätta att min saluki Cissi är död nu. Hon dog i onsdags kl.17.00 hemma i sin favoritsäng. Veterinären kom hem och avlivade henne och allt gick mycket lugnt tillväga. Whipparna Hedda och Myggis låg bredvid henne när hon somnade in. Cissi hade haft mycket problem med urinvägarna. Hon har haft UVI många gånger och struvitstenar. Hon åt ett förebyggande foder mot det. I april ungefär började hon läcka alldeles förfärligt. Hon kissade jämt verkade det som och både jag och vetr. trodde att hon fått UVI igen. Men icke! De togs både urin- och blodprov på henne och hon röntgades men ingenting fel hittades. Hon fick problem med magen också och fick medicin för det. Aptitet blev sämre än någonsin. Hon har ju varit dålig på att äta hela sitt liv men nu var det lögn att få henne att äta. Och det rann om henne. Jag svabbade hallgolvet varje morgon. I måndags kväll vände alltihop och hon kunde inte kissa. Hon försökte och försökte men inget kom. I tisdags åkte jag till vetr. som ultraljudsunderökte henne och blåsan var sprängfylld. Hon kateteriserades. Vetr. upptäckte också en stor svullnad i urinröret där det går ner i vagina. Hon fick muskelavslappande medicin och 1 dygn för att se så det verkligen var en tumör. I onsdags kunde hon inte kissa igen så det var inget val. Om ni visste vad jag saknar henne. Hon var verkligen en speciell hund som jag tycker så mycket om. Det är så ledsamt att hon inte finns mer. Cissi ska begravas bredvid Elsa (siames) för de hade ett alldeles speciellt förhållande. Jag funderar mycket på foder. Man köper foder som man tror är bra och som har gott rykte och så får de tumörer i alla fall. Det är så bittert med Cissi för hon var så pigg(till i ti) och alla organ var så bra sa vetr. De tog en röntgen bild för bara en vecka sedan och då sa vetr. att det såg väldigt bra ut särskilt för att vara en så gammal hund. Vad hjälpte det? Cissi blev 13 år.
En så älskad hund måste ha haft det jättebra hos dig.
*styrkekramar*

#1 Tack! Jag hoppas att hon hade det bra. Jag vill tro det. Jag gjorde vad jag kunde. Ja, jag tycker väldigt mycket om den hunden. Hon var så personlig och speciell.
Jag minns min första katt.. Det är säkert 35 år sen nu men jag tänker fortfarande på henne. Tack vare henne så har jag alltid haft katter och sen även hundar. Hon lärde mig vad ett djurs kärlek betyder för ett människohjärta…

#3 Vissa djur är speciella och dom glömmer man aldrig.
Visst är det så.. Jag är glad att jag har dom minnena, tänk vad mycket jag skulle ha missat om jag inte hade haft dom. :)

#5 Jag håller med dig.

RIP<333

#7 Tack!

Sov gott!
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)