Värsta dagen i mitt liv
Efter månader av försök att hjälpa våran Koosi så fick vi till slut vara tvungna att avliva honom. Jag vet inte om jag kunde gjort mer för att försöka göra honom frisk men tyvär var jag den enda i familjen som ville försöka mer. Han hade urinsten. Kan som sagt inte sluta tänka på om man kunde gjort honom frisk igen.
Detta hände 28 september och har mått extremt dåligt sedan dess, aldrig mått såhär dåligt i mitt liv… Jag har gråtit väldigt mycket, har tagit ledigt ifrån mitt arbete. Han levde i mitt rum i princip 8 år, sov på min mage varje dag de senaste 3 åren och följde efter mig vart jag än gick i huset. Gråter så fort jag tänker på honom. Ni som vart med om liknande situation, hur hanterade ni det?
![[Norum]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Sorg måste få ta den tid det tar.. Finns inga genvägar. Det är jobbigt när det blir så här, förstår att det är jobbigt. Vad var Koosi för djur?
Mark Levengood sa en gång på en föreläsning, mot sorg, hjälper bara sorg.
Det finns inga genvägar, tyvärr. Allt måste få ta sin tid. Ge dig själv den tid du behöver att sörja och gråta.
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...
Jag vet verkligen hur du känner! Min hund dog för 3½ år sedan, efter 12 år med mig..
Jag var då så bedövad av smärta att jag inte ens kände något, jag grät inte ens. Det tog 2 veckor innan jag fattade något, och då slog det till. Jag har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt! Varje andetag gjorde ont.. och jag ska inte ljuga, det gör fortfarande ont, men jag har lärt mig att acceptera det mer nu.
Jag har tatuerat in hennes namn på min handled, tillsammans med 2 ihop länkade hjärtan - mitt och hennes. Och den tatueringen har hjälp mig otroligt mycket!
Man kommer nog aldrig över det helt och hållet, och jag vill iallafall inte göra det heller. Att kunna tänka på alla bra minnen man hade tillsammans är en underbar känsla, och det lättar faktiskt hjärtat en del också.
Det finns ingen genväg i sorgen. Det tar sin tid och det är bra så. Fast tiden fortsätter oavsett och bara det kan hjälpa i sorgen. Nångång känns allting som en dröm….
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
:'( RIP
jag gråter tills jag inte kan gråta mer :(
Som dem andra säger, det finns inga genvägar när det gäller sorg.
Tiden läker inga sår, men den kan hjälpa dock väldigt mycket!
Kram
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)
Starta ny diskussion