Hur går man vidare?
Jag förlorademin morbror för bara tre månader sedan han bara trillade ihop i vårt vardagsrum och dog!
Han fick en hjärtattack ooch dom gjorde allt dom kunde
Jag är 15 år och han betydde allt för mig , han var som en extra pappa han har liksom alltid funnits där .
och så den dagen allt hände vad det bara jag min mamma och mormor hemma så jag såg allt hur han låg där livlös på mage och hur mamma försökte vända han och jag bara stog där som förfrust i golvet jag ringde 112 senare fick jag reda på att min mamma oxå hade gjort det! jag kom ihåg dagen innan han dog så frågade han mig Linnea blir du ledsen ifall jag dör? jag bara skämtade bort det , men nu önskar jag att jag hade sagt allt jag tänker nu och som jag önskar jag kunde säga till honom!
Men ialla fall hur går man vidare? för mig har det bara blivit jobbigare , om bara för en månad sedan gick min katt Oliver bort han var inte gammal bara 4 år och min lilla älskiling han är en hittekatt på kattkommadosyd . han hade kronisk kattsnuva en dag hittade min familj han liggandes på golvet så dom åkte in med han. han låg inlagd 3 dagar vi var på väg in för att låta honom somna in men vi han aldrig han dog en haltimma innan vi kom in!
Smärtan och sorgen är så stor och det känns bara som om det blir värre för var dag som går . på morgonen när jag vaknar bara för en sekund så kommer jag inte ihåg något och nästa sekund så kommer allt på en gång!det känns som jag är i ett litet mörkt rum och jag hittar inte vägen ut till ljuset!
så min fråga till er är hur går man vidare?

Kan du prata med familjen? Många skriver av sig oxå sorg är så indviduellt Vad du än gör isolera dig inte utan ut på ett berg och skrik
// Ulrika
Medarbetare på Frivillig arbetare, sorg ochMatlust En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. Man behöver inte veta allt, men man kan ta reda på det!

Glömde ju skriva att jag kramar om försöker ssmtidigt leta upp en bra artikel som jag läst men inte kommer ihåg vart
Man ska ju vara ett stort hjärta med öron
// Ulrika
Medarbetare på Frivillig arbetare, sorg ochMatlust En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. Man behöver inte veta allt, men man kan ta reda på det!

Prata och prata…. det hjälper en hel del att prata. Det va så jag klarade av min sorg efter Amanda. Min man och jag pratade!
Kram
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)

Teckna eller måla kan man också göra. Musik i olika former eller promenader i naturen kan också vara till hjälp liksom att besöka graven och 'prata' med den avlidne.
Det är bra att prata om det som hänt. Då bearbetar man krisen en liten bit i taget och smälter det man varit med om. Att få stöd i en kris kan vara som att ha en "stötdämpare" som hjälper en att komma vidare och att inte fastna i det svåra.
Om man orkar är det bra att fortsätta med det man brukar göra, som att plugga eller arbeta. Om man inte orkar, är det ändå bra att komma upp ur sängen i någorlunda tid. Att ta en promenad eller komma ut lite på annat sätt kan vara bra.
Man kan försöka ta hjälp av kompisar, familj och släktingar för att få någon att prata med eller få praktisk hjälp av. Det är viktigt att höra av sig till sina kompisar och släktingar och våga säga att man behöver hjälp. Det är inte självklart att andra förstår om man inte säger till. Om du inte har någon och prata med. Våga ring
Barnens hjälptelefon, Bris
0200-230 230
Jourhavande kompis 020-222 444
Jourhavande kurator 08-702 14 80
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60
Röda korsets telefonjour
0771-900 800
// Ulrika
Medarbetare på Frivillig arbetare, sorg ochMatlust En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. Man behöver inte veta allt, men man kan ta reda på det!
Min pappa dog hastigt i en hjartattack for 10 ar sedan nu. Min mamma dog i cancer fyra ar senare.
Sorgen var mycket stark bada gangerna och jag blev nastan som forlamad emotionellt sett. Jag grat och grat i flera dagar, men det var som om jag behovde den urladdningen for att komma vidare i vad man kallar sorgearbetet. Man maste ner i gropen och lata sig sjalv vara precis sa ledsen man ar ett tag.
Jag forsokte halla mig sysselsatt och jobbade och ordnade begravning och praktiska goromal. Jag pratade en del med mina vaninnor men bad dem att inte prata med mig om sorgen om jag inte tog upp det forst. Anledning var att ibland behovde jag bara ga ut och traffa folk och kanna mig som vanligt, att livet gar vidare. Sedan kunde jag ga hem och titta pa fotot av mamma och grata en skvatt efterat.
Under en manad ungefar sa grat jag en liten skvatt efter jobbet varje dag. Jag tande ofta ett litet ljus nar jag kom hem och lat det bara komma ut.
Jag valde att se min mor och far pa sjukhuset, efter att de avldidit och det angrar jag inte en sekund. De svepte dem och jag fick en stund ensam med dem och ett ljus. Det jag inte hunnit saga till dem inan de gick bort kunde jag saga da. Det kandes fantastiskt. Det ar inte allas grej, men for mig var det helt ratt.
Ett annat sat att "tala ut" ar att ta en tur ensam till kyrkogarden och satta sig en stund eller tanda ett ljus i en vacker kyrka och filosofera lite.
Det kandes jatteskont for mig att rensa ut lite saker - be om forlatelse for ett par saker, saga att jag alskade dem osv.
Under det forsta aret kom alla milstolpar: forsta fodelsedagen utan dem, forsta julen utan dem, forsta semestern utan dem och sa till sist: arsdagen av nar de gick bort. Efter ett ar var smartan inte lika stark och jag hade frid i min sjal igen.
Stor Kram
Jag fick se min morbror efter att han dött , det kändes bättre än att ha den andra bilden i huvudet. Fick se min katt med och det känns bättre. mDet med att sitta vid graven låter som en bra ide tack , jag ska prova det , men enda problemet är att det ligger inte i närheten och det går inga bussar dig så.. men jag ska försöka med det någon gång ,. och lite då och då har jag börjat märka att hjälpa andra Katter mest hjälper mig lite. Tack så mkt för all stöd och tips.
Kram Linnea

Detta är bara ett tips, som du själv får välja om du vill förlja, att du tar det steg för steg, hoppa inte över något steg…
Tänk att först ska jag t.ex fatta vad som har hänt, sen ska du prata med dina föräldrar, sen ska jag gå upp på ett berg och skrika…
Hoppa inte över något steg, lycka till!
Ja, nu har jag lite idé torkan så hoppas du fattade vad jag menade…
Kram "Raderad"