Jag visste att det skulle göra ont, jag hade förberett mig, jag hade redant sagt hejdå, när du satt i mitt rum med munkorgen, jag kunde se oron i dina ögon jag satt i en timma och grät i din päls, medans jag sa att jag älskade dig och aldrig ville lämmna dig, Ända sen du var en valp har du funnits här med mig, det var som menat att det bara skulle vara du och jag det var för ditt bästa du fick gå men jag undrar vart du är nu, du var min bästa vän och är min bästa vän, du är saknad och åter igen saknad…