Gå vidare.....
Varför är det så svårt att acceptera det man inte vill som är fakta??!!
Det är slut mellan mig och min man sedan 9 år tillbaka.. Det gör så ont att han inte vill mer… Det är en lång historia men nu är det fakta! det blir inte oss mer…
Jag måste bara acceptera det mot min vilja för att överleva.. jag önskar inte min värsta fiende hjärtesorg… det är det värsta jag upplevt i hela mitt liv.. Vilken smärta!!! Värre än en förlossning, tandvärk ja allt…
Jag har kommit över den värsta vågen, det tog 3 månader… varje dag efter jobbet så kom jag hem och grät som ett barn som ville bli tröstad men den enda i hela världen som kunde trösta mig ville inte mer, han ville inte vara där mer… Jag var så desperat efter hans uppmärksamhet och tröst att jag sa ; jag vill dö! jag orkar inte mer… men han brydde sig inte och sa; sök hjälp! så kall! min fantastiska man som varit där genom vått och tort började få mer smak för allt vad "bachlor livet" hade att erbjuda.. alla våra 9 år tillsammans, våran dotter, äktenskapet allt skiter han i..
Nu nästan 4 månader senare så går det lite bättre, nu har jag nästan inga fler tårar att gråta… det är tomt…
Det jobbigaste med att göra slut efter så långt tid är att man inte vet hur man ska klara sig utan den personen, De är som nån kapar av ett arm på en, det känns som han har dött, du kan inte ta på honom mer…
En positiv grej med sånna kriser är att man lär känna sig själv så mycket… jag har lust att bli en bättre människa och växa från allt detta… jag ska ta med mig all erfarenhet vidare…
tycker så synd om alla som går igenom separationer, skillsmässor och break ups mot deras vilja… men det blir bättre med tiden, jag är långt ifrån färdig med den processen men det värsta är över tack och pris…
jag tröstar mig med denna bibel vers;
Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden…
Hej. Den texten har jag satt upp på jobbet och läser den varje gång jag går förbi texten.
För 15 år sedan separerade jag från min förra man. Jag har nu varit gift i 10 år med min nya kärlek och vi har fått två underbara barn tillsammans.
Jag fick höra från flera vänner att "va spännande för dig, undrar vad som finns i din framtid" Det var svårt att ta till sig det då när det var som jobbigast men det finns något bakom hörnet ska du se.
Och visst lär man känna sig själv under en kris. Själv går jag igenom en svår sorg sen min äldsta dotter dog i juni. Det är tungt men jag försöker leva vidare. Och det går, jag har inget val.
Skickar dig en stor styrkekram och undrar vad du har för spännande framför dig i ditt liv.
xinluo
"Vandra i skönhet"
Kram Xinluo
men Gud!!!!!!! stackars dig :-( blir gråtfärdig… har en liten på 4 år…
ja det är skit jobbigt och göra slut efter så många år… jag har bestämt mig för och komma över honom för och överleva mentalt…
tusen tack för att du komenterade min text…
Det är svårt att mista någon som man älskar… Jag vet inte vad jag skulle göra om jag miste min man (Mikael). Vi har varit tillsamans i 8 år nu och vi har gått igensom mycket tillsamans. Mikael och jag förlorade våran förstfödda dotter för 5½ år sen. Det kommer jag aldrig hämta mig ifrån. Men det va tack vare Mikael som jag inte tog livet av mig. Han fanns och finns där hela tiden och stötar och tröstar där jag behöver någon. Nu har vi två barn på 4 och 2 år och vi väntar på fjärde Miraklet. Vi ska bli föräldrar igen nästa år… Om jag skulle förlora honom, så vet jag att jag kommer ändå överleva. Men jag kommer aldrig älska någon så mycket som jag gör för Mikael!
Kom ihåg att vi finns här och om du behöver prata, så glöm inte bort oss! Vi som finns här vet hur det känns när man mister någon som man älskar!
Kram
Sajtvärd för Sorgifokus. Välkommna in! :)
Starta ny diskussion