Man vill alltid ha en sista gång.. Vad skulle man inte kunna ge för det ibland? Djur är väldigt speciella.. Villkorslös kärlek i varje andetag…

Jag beklarag sorgen, vet hur det känns att förlora ett älskat djur  Minnessidan var verkligen fin, liksom Saffran var.

Tröstkramar/Carro

Jag har läst igenom berättelsen om Saffran, jag kan säga så mycket som att jag grät floder..  

Jag var med om en liknande händelse med min hund i januari. Pyret hade jag haft sedan hon var 6½ år gammal, hon behövde nytt hem på grund av att ägaren vart allergisk. När hon kom till mig hade hon ögoninflammation och rosslig andning. Med ögondroppar och vila blev hon snart frisk. I 1½ år levde Pyret livet, hon var så lycklig och det märktes verkligen. Men en dag var inte Pyret som hon brukade, hon var mycket slö och skakig. Det blev att åka till veterinären med henne direkt. Jag trodde hon hade någon liten lättbotad infektion.. Veterinären vägde henne, hon hade gått ner i vikt sedan hon vaccinerades sist. Hin tog tempen på Pyret, hon hade ganska låg temperatur. Ett blodprov togs och efter en liten stund fick vi resultatet. Pyret hade blodbrist och svår njursvikt, enda chansen för överlevnad var att ta henne till ett större djursjukhus 10 mil bort. Men det veterinären rekommenderade var avliving. Troligen skulle hon inte överleva ett dygn till. Vi fick tid att tänka och jag och mamma kom fram till att det bästa för Pyret var att låta henne somna in. Det var den värsta dagen i mitt liv.
Jag vet att Pyret har det bra nu och att hon är frisk, så är det även för din älskade Saffran. Våra änglar har lämnat oss men finns alltid här genom vår kärlek till dem och vår saknad. När du ligger i din säng och saknar Saffran bredvid, tänk då på att han faktiskt finns där bredvid dig. Det kommer han alltid göra… Bandet mellan djur och människa är starkt och bryts inte vid insomnandet.

Tröstkramar//Carro

Usch, det är så hårt.

Jag hade en katt som hette Skrållan, hon var min apsolut bästa vän. När hon var runt 11 år så blev vi tvungna att ge bort henne, hon ,kom till Mammas arbetskamrat ute på landet, bättre det än avlivning. I alla fall Skrålla blev hämtat på Julafton 2006 och fick bo hos en kvinna vars namn var Helena. Vi hälsade på henne 6 månader senare, vilket var hemskt, jag ville bara ta med henne hem till mig igen, få ha henne tillbaka.

Nu har det gått snart 4 år sedan hon åkte, och jag fick ett mail från Helena att skrållan var bort sen 3 veckor. Hon trodde att hon hade blivit påkörd! Men jag hoppas fortfarande på, att Skrållan ska komma hem till henne.

Men det värsta är att inte veta, om hon lever eller inte.

Jag beklagar sorgen! :(

/Chatarina