Hej.

Ja det här med tid har jag också funderat på. Jag tror inte att tiden kan läka våra sorgsna hjärtan men vi får lära oss leva med sorgen. Jag saknar också mer och mer för varje dag som går.

Jag miste min dotter i juni i år och min sorg blir bara större och större. I dag var första gången jag grät på jobbet. Jag vet att jag har en jobbig helg framför mig, jag ska åka ner till hennes barn och då blir det så påtagligt att hon inte finns där hemma längre. Att besöka hennes grav är så svårt.

Kram till Dig från mig

Kerstin

Många kramar!

/Chatarina