Min första födelsedag utan mamma
Idag fyller jag år och det är min första födelsedag utan mamma. Mamma dog i mars. Å jag saknar henne så mycket. Saknar att höra hennes röst då hon sjunger ja må hon leva. Saknar hennes underbara personlighet, saknar hennes röst, doft, ja allt.
Mamma älskade kalas å princess tårta, grön. Allt som kunde firas skulle firas. Så min första födelsedag utan henne har mest varit i tårar. Dagen väcker många minnen. Mamma älskade också julen och allt pynt som skulle fram till första advent. Bävar för julen något så hemskt, faktistkt gjort det sen i somras då vi började planera vårt långa jobbschema på jobbet. Denhär tiden på året var mammas tid, hon älskade julen och tiden fram till dess. Hur ska man orka med denhär tiden?! Har en känsla av att det inte är bara jag som känner såhär. Hur gör ni för att orka?
Kram Lisa
Vet inte vad jag kan "säga"… Jag vet att det inte finns något som hjälper. Det är jobbigt med alla "årsdagar" som påminner om de som gått bort. Men man får väl försöka att tänka på vad de skulle ha vellat, din mamma skulle nog ha vellat att du skulle ha en bra födelesdag ändå… Så bra som den kan vara utan henne.
Och hur gör man för att orka? Jag vet inte, men man har väl inget val. Så det är bara att försöka kämpa vidare fastän det är tufft… Tänka på att hon kanske är med dig på något sätt. I alla fall i dina minnen.
Prata med andra som kände henne kan kanske hjälpa? Skriva?
Hemskt!
Men ett datum är bara ett datum. Bara för att de vart till exemepl 1 år sen någon försvann så e de ju bara datumet man blir ledsen av. T.ex att de va den 23 mars någon försvann och när de gått ett år tänker man "jaa, idag har de gått presis ett år sen hon försvann"<3 de viktiga är att minnas allt fint och inte tänka på just vilket datum för de har ingen betydelse.<3
Förstår att du är extra ledsen och tänker på din mamma. Hoppas du förstår är dålig på att förklara. :(
tröstkramar till dej?
Sara
Nattglimskaniner.webbnode.se
Tack för alla Era värmande ord.
Nu har mammas årsdag för insomnde också varit, 9 mars. Tiden går… men saknaden finns där. Ytterligare en påsk har passerat utan henne och stämningen var inte densamma. Tur man jobbade hela påskhelgen. Men man inser också att livet går vidare men att hon finns med på ett annat sätt. Sen kommer minnen tillbaka som man nästan glömt bort för att det var så mycket som hände på slutet. Det är nyttigt med reflektion. Tycker att det ändå har gått bra och är glad att man passerat det första sorgeåret som sägs vara värst. Nu har man fått gå igenom alla helger som man bävat för och insett att det gått bra fast det varit tufft.
Framtiden är ljus känner jag. På lördag åker jag med mannen jag älskar till gran carnaria. Träffade han i slutet på förra året och tänk så bra man mår av lite kärlek.
Kram kram!!!!!!
#3 Vilket härligt inlägg!! Ha det BÄST med nya kärleken!!
Tack #4!!!
Vi hade en kanonresa ihop. Blev dock strandsatta på Gran Carnaria och fick några extra dagar där. Men allt gick fint, åkte med ett känt charterbolag och de skötte sig till 100%. Hade turen att på landa på Arlanda igår vid 14 tiden, flygplatsen stängde vid 15.
Idag börjar vardagen igen med tvätt, handling osv. I morgon blir det att jobba som vanligt.
Härligt att vara hemma i Sverige igen!!!!!! Dock hade jag gärna haft med mig värmen hem.
Kram