I dessa dagar går man runt och tänker på min minste sons kompis och hans mamma. Den 25 april 2008 dog pappan och ifjor 4 maj dog den äldste sonen. Man kan inte tänka sig in det dom går igenom men det måste vara ett helvete. Jag menar 1 år imellan. När vi var och lämnade blommor till mamman när pappan dog så sa hon ta vara på er tid tillsammans för man vet aldrig när det händer. När vi var där när sonen dog så sa hon vem det nu är som bestämmer vem som ska dö så tänkte väl den att vi tar en till där efter som hon redan mår så dåligt. Man lider med dem. Min son sa för ett tag sen tänk om det händer den sonen som är kvar något, då kommer inte mamman finnas kvar. Min son tyckte mycket om pappan och var kompis med den äldste sonen också. Så tankarna går till alla dom som saknar dessa 2 personer.