I fjol förlorade jag många släktingar och vänner. Min mormor och farmor dog med 6 dagars mellanrum. Jag var förkrossad men trots allt var jag tvungen att hjälpa till med min mormors begravning. Barnen valde kista och en sång och jag fick sköta allt annat. Vilken kyrkogård hon skulle begravas på, hennes favoritblommor, psalmerna+ en sång, gudstjänsten och nu i år fixade jag gravstenen. Allt har jag ordnat fast det har varit tungt och jag "bara" är barnbarn.

Jag är fortfarande ledsen över min kära mormor (min farmor kände jag inte så mycket).

mitt problem nu är att jag inte kan höra på de sånger och psalmer som spelades på begravningen. Jag måste gå ifrån om jag hör dem någonstans. En av melodierna tyckte jag mycket om men nu kan jag inte ens sätta på skivan.

Alla de andra kan prata fritt om mormor, jag brister nästan ut i tårar.

Jag vill vara stark och jag vet att jag kan vara det med tanke på jag klarade av i fjol.

Jag vill kunna sätta på den musik som mormor och jag brukade höra på och sjunga till. Jag vill kunna prata om henne och allt hon gjorde utan att bryta ihop i tårar.

hur lång tid ska det egentligen ta innan man kommer på rätt sida igen?