Även om jag i hela mitt liv vetat om att han var sjuk och även o jag redan i fredags fick veta att hans tid skulle vara här inom de närmsta dagarna så kom det som en chock imorse när pappa ringde från sjukhuset och sa att han gått bort. Min älskade lilla farfar…

Som ung drack han väldigt mycket vilket ledde till alkoholism som i samband med fel matvanor och mycket annat ledde till diabetes. även efter diagnosen fortsatte han att dricka. Som jag minns honom från när jag var liten så var han väldigt tjock och stor men aldrig läskig. Nu det senaste har det varit allt mer obehagligt att träffa honom då han bara blivit magrare och magrare. Han har blivit sjukare och ibland haft svårt att prata ordentligt.

Han skulle ha fått byta lever om de hittat en passande donator i tid och om han hade kunnat träna upp sin kropp så han fysiskt skulle kunna klara av en operation. Så blev det inte. För ett par veckor sedan började resten av organen bli sämre… Det har varit så jobbigt för min stackars farmor. Hon har tagit hand om honom helt själv fram tills han blev jättedålig det senaste året.

Vill bara lägga ut en liten dikt jag hittade på en bergavningshemsida som jag tyckte stämde så bra.

Sakta, så sakta
Du tynade bort
Vi stod vid Din sida
så hjälplösa blott
Stilla kom döden
kom som en vän
tog Dig vid handen
och ledde Dig hem.