hej,

Det var ju tråkigt att höra att hon avbröt graviditeten. Du kanske också såg fram emot barnet.

Alla har olika syn på abort och olika är olika känsliga inför det. Alla har ju också rätt till sin åsikt, så det är svårt att säga så mycket om det tycker jag själv.

Det är ju ändå hennes beslut (såvida hon inte blev tvingad till det), och man måste nog bara acceptera det. Men det låter ju konstigt att anledning var att hon vill ha en snygg och dyr barnvagn.

Har du provat prata med henne om er syn på abort och vad hon vill i fortsättningen?

Varje abort minskar ju risken att kunna bli gravid igen.

# 0 Klart jobbigt och frustrerande för dig också. Men samtidigt är det ju hennes val. Kan hålla med att om man väljer att ta bort ett barn för att man inte kan köpa en dyr vagn så har jag lite svårt att förstå det valet. Men sen kan vi ju inte bestämma för andra även om vi ibland skulle vilja. Och som Marion säger så är det kanske så lätt att bli gravid sen så det är ju ett risktagande också om man nu vill ha barn. .

Alla tycker olika.

Personligen utifrån vad du skriver, så skulle jag också ha reagerat och blivit arg, besviken och ledsen i den situationen du befinner dig i.

Du har rätt till dina känslor, för de är dina oavsett vad alla andra säger. Känslor och fakta går inte alltid ihop, inte åsikter och känslor heller… men du har ändå rätt att ha dem, och att utrycka dem under kontrollerade former.

Det är en stor grej, speciellt eftersom hon har sagt en sak och sedan gjort en annan utan en bra förklaring till varför. Din oro för den andra partnerns påtryckningar verkar vara befogade, speciellt efter svaret att hon inte har råd för att handla diverse grejer osv och att det var därför. Vi bor ju i Sverige, inte i ett I-land.

Ingen i familjen kanske inte öppet reagerar eftersom de är rädda för att hon ska sluta umgås och tappa kommunikationen med henne och bara ser det som "ett val hon har gjort". Eller så är det för att de inte orkar ta konflikten eller inte ser bristen i hennes karaktär som du reagerat på.

På din fråga om du ska prata med din syster, så säger min magkänsla mig att du ska vara försiktig och varsam. Du kanske inte ska börja med att prata om hur du känner, utan försöka få fram hur hon kom fram till beslutet att göra aborten och vilka för och nackdelar hon tog upp för sig själv och tillsammans med sin partner. Ta det mycket försiktigt, men det kan ge dig och din syster insikt i det hela. Se bara till att ni inte blir ovänner. När du utrycker vad du känner så kan du t ex säga " När jag hörde att du hade gjort abort blev jag väldigt ledsen och besviken, och jag har ända sedan dess funderat över hur du tänkte då" Orden "jag känner…", "jag upplever…"  är bra formuleringar eftersom det kan ingen ta ifrån dig, hur du känner och upplever saker och ting. Gör det bara klart för henne att du finns där och stöttar henne ändå, eftersom hon är din syster och att du älskar henne oavsett vad som händer.

En abort är inte något man "bara kommer över", speciellt inte om det har varit planerat och önskat från början. Din syster har ett hål på insidan, även om hon inte pratar om det eller är fullt medveten om det. Hon har ju burit ett liv i sin kropp, som nu inte finns mera.

Vill du prata mer med mig enskillt, så skicka mig ett pm så får du min e-mail/msn/facebook

Detta är också en typ av sorg, för det ofödda barnet… så personligen tycker jag att du har hamnat i rätt forumsgrupp.