Jag skulle göra vad som helst för att träffa dig en gång till. En gång till när du var du och inte så trött att du inte orkade röra dig. Om jag på något sett skulle fått den chansen så hade jag kramat dig och aldrig släppt dig! Jag skulle säga hur mycket jag älskar dig och att du är min största förebild. Att jag vill bli som dig!Jag var hos dig varje söndag. Hade jag kunnat hade jag varit hos dig varje dag! Du lyckades alltid göra mig så glad. Jag förstår varifrån jag fått min humor och komiska sida!

Fyra veckor innan du lämnade mig så var du så frisk. Du var nästan dig själv. Jag låg bredvid dig i din säng och vi skojade och retade mamma. Sen kunde jag inte hänga med söndagen efter men självklart åkte jag med gången efter. Mamma varnade mig för att du blivit dåligare. Men hon förstod inte heller hur dålig du var. Innan vi gick in sa en sjuksköterska till oss hur det låg till och hur du mådde. Jag gick in först och fick en schock, Jag trodde du var död. Du bara låg där och sov, men du såg så svag ut. Mamma gick fram och väckte dig men det tog ett tag innan du orkade reagera. Jag bröt ihop och började gråta eftersom det var en sån skillnad från förra gången jag såg dig. Tillslut kunde jag gå in till dig och vi lyckades få i dig en halv banan men du orkade inte prata. Du sa bara att du var trött. Men jag satt och pratade med dig om allt som fanns.

Nästa söndag åkte jag till dig igen. Nu var du ännu svagare. Du som alltid varit den starkaste personen i mitt liv! Mamma gick in och väckte dig igen. Men denna gången orkade du värken öppna ögonen, prata eller hålla munnen stängd. Jag satt vid din sida i en timma och höll i din hand. Jag pratade med dig om allt som man kan prata om, I tro att du hörde vad jag sa. Sen skulle vi åka hem så jag klappade dig på kinden och sa hejdå mormor. Jag fick inte fram något mer inna alla tårar strömmade ut och jag gick ut till bilen.

Tre timmar senare dog min mormor. När min pappa berättade det försvann marken under mig. Aldrig mer skulle jag få skoja med dig, aldrig mer höra din röst och alldrig få säga till dig hur mycket jag älskar dig. Jag hoppas verkligen att du förstod at jag gjorde det!! Sov gott nu mormor… Du är otroligt saknad av alla här hemma! Glömmer aldrig den 28 november 2010! <3