Morfar
Idag är det 5 år sedan morfar dog. Samtalet från hans fru kom ganska exakt den här tiden för 5 år sedan. Han hade någon dag innan varit och kapat ner grenar som var ivägen för parabolen, men han halkade på stegen och ramlade ner i en hög med skrot. Envis som han var sa han att han mådde bra när hans fru försökte övertala honom att han borde fara in till sjukhuset. Då han på morgonen den 5/6 2006 steg upp för att gå på toa kom han bara ut i hallen och ramlade sedan ihop, död.
Han hade punkterat en lunga när han föll ner i skrothögen och den blev fylld med vätska. Det är vad vi fick höra att dödsorsaken var.
Morfar lämnade mormor långt innan vi föddes. Jag tror aldrig att mamma förlät han för det. Han fick 2 andra barn med kvinnan han gifte sig med efter mormor. Dom är bara 3-6 år äldre än mig och jag har alltid sett dom som mina mostrar, även om mamma inte har tyckt om det. Tyvärr så har dom nästan inte haft någon kontakt alls med varandra efter begravningen, mamma och mina två halvmostrar. Jag tror att mina andra mostrar har lite bättre kontakt med dom 2 halvmostrarna. Annars är det väl bara vi(jag, min syster, min bror(om än ytterst lite) och min kusin) som håller kontakten med dom.
Det var inte heller alltid så populärt att jag kallade morfar för morfar. Innan vi föddes hade mormor redan gift om sig med en ny man som jag under mina första år trodde var min riktiga morfar. Mamma sa alltid att han var mer som en riktig morfar, eftersom han var den som var där hela tiden. Det var han som kom och hälsade på och som man for och hälsade på, men ingenting kunde ändå ändra på att min riktiga morfar var min riktiga morfar.
Jag träffade han faktiskt bara 3 eller 4 gånger under hela mitt liv, vi pratade i telefonen nån enstaka gång. Men ingenting kan förändra att det är han jag ser i spegeln eller på korten varje gång jag rynkar på näsan och kisar med ögonen, då är jag hans avbild.
Vad dom än säger har du alltid varit min riktiga morfar, och kommer alltid att vara det. Även om det finns en annan person jag kallar för morfar så kommer du alltid att vara min morfar!
Morfar och jag sommaren 1999
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Så fint du skriver om din morfar.
Tackar… passat mosters hund nu under eftermiddagen och då hittade jag bilderna från hans begravning(Spelade in en skiva just då och kunde inte följa på begravningen), och jag började storgråta när jag såg bilden på min äldsta halvmoster med sin hand på hans kista. Hon såg så söndertrasad ut, har aldrig sett hon så förut… 