Hejsan!

Idag fick jag veta att min pojkväns pappa är döende i cancer. Döende i samma agressiva cancer som min egen pappa dog i när jag var 12 år (13 år sedan). Dvs levercancer!
Mitt dilemma är att min pojkvän inte haft särskilt bra kontakt med sin pappa, pga tidigare alkoholmissbruk under hans barndom. :(
Min pojkvän orkar inte riktigt "ta itu" med att hans pappa kommer dö snart. För honom har hans pappa mer eller mindre redan varit död.
Så himla svårt för mig att försöka förstå. Jag vet nästan inte hur jag ska kunna vara ett bra stöd när jag verkar må mer dåligt av det än min pojkvän. Nu beror det troligtvis på att jag själv gått igenom det en gång. Skillnaden var väl att jag verkligen älskade min pappa och såg upp till honom! :S
Det jag sörjer mest nu är att min pojkvän kanske aldrig hinner få dom där svaren som antagligen finns där efter alla år som hans pappa inte funnits där för honom. Ställt upp för honom eller brytt sig om honom!
Jag själv vet ju redan vad det innebär att inte ha någon pappa överhuvudtaget.. Vi har ju diskuterad det nån gång om vad som är värst. Att ha en död pappa, eller en pappa som lever men som inte bryr sig om en!? Så fruktansvärt svår fråga!
Hade nog ändå önskat att hans pappa inte skulle dö, så chansen ändå funnits där att de kanske någon gång i framtiden skulle orka ta kontakt med varann igen! Kanske att ens framtida barn fått träffa sin farfar åtminstone. Men detta kommer ju aldrig kunna hända nu! :(