Nu är jag på besök i sorgträsket,sorgdalen eller vad jag nu ska kalla den. Inte direkt överraskande att jag skulle komma hit-igen. Men måste det var så här. Så himla trött, ångest och ledsen. Hemma från jobbet.

Kan man inte sörja lite mer jämt. Skvätta lite tårar lite här och lite där istället för bli klubbad av den. Det kanske blir så för att jag inte tillåter mig att sörja helt.Eller så är det att jag bearbetar en annan del av SORGEN.

Jag tror närmlingen att jag NU bearbetar förändringarna som kom med mammas död. Att inget kan bli som förrut. Var finns jag i allt det nya. Min pappas nya m.m. Det är en känslomässig gägga.

Men nu ska jag gå och prata med en kurator-igen.