Varför ska sorgen alltid vara så stor?
För två år sedan försvann min farfar, precis en vecka eftr midsommar afton. Glömmer aldrig synen av honom, han som alltid brukade vara så frisk, liggande där blek som ett spöke.
För några månader sedan försvann min granne, och för några veckor sedan försvann min gerbil Karamell.
Varför ska alltis sorgen vara så stor? Varför kan inte bara sorges känslan försvinna ut hjärnan, bara för någon sekund?
Saknar dig R, M och K <3333 Ni finns alltid i mitt hjärta =D
Och under tiden med sorgarbetet efter farfar lämnade min bästis mig =´´´( Jag orkar inte!
Elak vän du hade.
Men kämpa för deras skull. Le åt dom som skiter i dig. Stå på dig.
Mina vänner stöttade inte mig heller, de sa inget.. De visste nog inte vad de skulle säga. Men en kram hade vart skönt.
Sorg är inte lätt, jag vet.
Kram!
Starta ny diskussion