I dag har jag varit och hämtat askan efter min hund Fabian som jag fick avliva den 11 April. Fabian blev 13 år. Hans liv falnade bara på ett par dagar och han blev jättemager! Han hade varit hälsan själv stor och kraftig.Det var något elakt som tärde honom det förstod jag. Han bajsade svart, åt inget! Men han drack och det såg jag som ett litet hopp! Att det hela var något tillfälligt.På morgonen den 11 April så såg jag att han var sämre. Han hade kräkts massa brunt och jag fick se att det var blod i spyorna.Jag blev ännu mer bedrövad. Fabian min bästa jaktkamrat och bästa kompis. DÖDSSJUK det fick inet bara vara sant! Jag gjorde det fatala misstaget att jag försökte att få i honom lite sockerlösning med en spruta i munnen. Bara lite åt gången. SÅ han skulle få sig en energikick. Men det misslyckades totalt.Han reste sig upp och bara började att spy sprang varv på varv runt och bara spydde blod. Det kom upp genom näsan oxå! Jag antar att det var en tumör som brast i magen på han.Jägare som jag är så beslutade jag att direkt låta Fabian slippa från. Han låg ute i solen en varm vårdag och liksom bara väntade på hjälpen.Hans lidande var slut på en tiondels sekund.Jag har pistol så han varsnade ingenting. Men ack så ledsamt det är.Nu vet jag för jag har fått Ängla Välsignelser att Fabian är gudomligt omhändertagen och han har de sina runt omkring sig. Så Fabian har sagt genom hälsning att jag ej ska oroa mig! Jo ska man tro på detta?Jo jag tror. RIP FABIAN jag älskar dig nu och för evigt.